Liten plats i medierna för andraspråkstalare

Jag har varit på ett par tankeväckande tillställningar den senaste tiden. Den ena hölls av JMK vid Stockholms universitet med temat ”Vem får bli journalist? Konferens om etnisk mångfald och rekrytering till journalistutbildningar” och den andra anordnades i Norrköping av Equal Paraplyprojektet kring temat ”Orden som fängslar – diskriminerande språk.” Båda väckte tankar kring medier, språk och attityder.

bryt

Vilka får plats på redaktionerna och vad betyder det för mediernas perspektiv och uttryckssätt? Skulle det verkligen ha skrivits lika många skämtsamma artiklar och krönikor om anmälan mot glassen Nogger Black om det fanns svarta medarbetare på alla redaktioner?

Annons

– Det pyser lätt ut lite smygrasism i diskussioner som den här, sa Olle Josephson från Svenska språknämnden vid seminariet i Norrköping.

Samtidigt betonade hela panelen, som även omfattade Dagens Nyheters språkvårdare Catharina Grünbaum, Inger Etzler från Sveriges Television och Anders Bergstedt från Diskrimineringsombudsmannen mot etnisk diskriminering, att strider om ord och tolkningar är nyttiga, även de gånger då grundtonen blir nedlåtande och förlöjligande. Alltid finns det några som funderar vidare med större nyans och eftertanke.

– Det är viktigt att inse att det är den som känner sig kränkt som har tolkningsrätten, sa Anders Bergstedt.

bryt

Fast alla var eniga om att det kan vara svårt att hitta ord som inte stöter någon. Ord som invandrare, zigenare och handikappad upprör många, men accepteras av andra inom grupperna. Det är inte alltid så lätt att veta vad som gäller, men som Inger Etzler påpekade:

– Man kan ju alltid fråga människor hur de vill bli omtalade.

För valet av ord och språkbruk handlar om mer än ytlig politisk korrekthet. Catharina Grünbaum är exempelvis övertygad om att något faktiskt har hänt med synsättet, när alla på DN nu skriver rullstolsburen i stället för rullstolsbunden.

Den som tvekar inför ordvalet kan rentav upptäcka att den bästa lösningen är att helt enkelt hoppa över en kollektiva benämning.

– Vi etiketterar alltför ofta i onödan! sa Inger Etzler och viftade med SVTs policy för etnisk och kulturell mångfald, som ger uppmaningen att ”undvika generaliseringar om etniska, religiösa och kulturella grupper och låta människor framträda som individer och inte, i första hand, som representanter för den egna etniska gruppen”.

bryt

Kanske skulle det reflekteras mer kring ord, värderingar och perspektiv ute på redaktionerna om medarbetarna var mer olika varandra. Tyvärr hindrar språkkraven många journalister med utländsk bakgrund från att komma in.

Etermedierna har i alla fall kommit en bit på väg. Lyssnarna har så smått fått vänja sig vid bruten svenska liksom de tidigare tvingats vänja sig vid skånska och finlandssvenska. Janina Santiago från Radio Stockholm hade visserligen en rejäl bunt elaka lyssnarbrev med sig till seminariet i Stockholm, men hon framhöll hellre det stöd hon fått av arbetskamrater och av andra lyssnare.

Det är betydligt svårare att tolerera bruten svenska i tidningsskrift.

– Men det går att tvätta och fixa texter före publicering. Det är bara det att det tar tid och blir dyrare, konstaterade Catharina Grünbaum.

Tyvärr har utvecklingen snarast gått åt det motsatta hållet, med minskad tid för textgranskning. Då finns det inte plats för vare sig andraspråkstalare eller dyslektiker.

Men kanske tidningsägarna måste acceptera att det kostar, om de menar allvar med önskemålen om mångkulturell och mångspråkig kompetens på redaktionerna.

Eva Mårtensson

eva.martensson@mkv.mh.se