Många hade redan sett sketchen
SVT är märkligt yrvakna efter Gina Dirawis och Sarah Dawn Finers sketchplagiat i lördagens deltävling i Melodifestivalen. Vad som hade hänt var alltså att manusförfattaren till mellansnacket, Edward af Sillén, med SVT:s goda minne ignorerat upphovsrätten och översatt en sketch rakt av från den amerikanske skådespelaren och musikalartisten Neil Patrick Harris.
Originalversionen, från prisgalan People's Choice Awards, hade under ett års tid haft stor spridning på Youtube sedan den visats i amerikansk tv förra vintern.
När projektledaren Maria Ilstedt för SVT:s räkning kommenterat saken, i intervjuer med bland andra Expressen, Resumé och GöteborgsPosten, har en förvånansvärt svajig, strategilös hållning avtecknats.
Till den ena tidningen har hon sagt att SVT ”vanligtvis är mycket noggranna med att få godkänt av den ursprungliga manusförfattaren", för att i nästa intervju meddela att SVT väljer att inte ens kontakta upphovsmännen om den senaste stölden, eftersom komikervärlden ändå är full av ”lån” och inget är ”unikt”, och det viktigaste för SVT är att ”göra bra tv”. Med andra ord: som kulturbärare är spridningen överordnad upphovsrätten.
Det uppseendeväckande är inte att SVT härmed använder ett klassiskt pirat-argument (som i sig har sina poänger) utan att man gör det utifrån en självsyn från det förgångna.
”Jag undrar hur många av tv-tittarna som sett originalet”, avslutade Maria Ilstedt retoriskt sitt resonemang i GöteborgsPosten i söndags, och jag undrar hur hennes SVT kan vara samma bolag som i andra sammanhang – i fråga om digitala interaktivitetsprojekt och nya distributionsplattformar – är så marknadsledande modernt.
Projektledningen bakom Melodifestivalen anser sig alltså ha ett ansvar att sprida bra tv-folkkultur till tittarna. Därför ful-översätter man olovligt en sketch rakt av från Youtube.
Detta är en återgång till Lennart Hylands SVT. Till ett 1900-tal där Magnus & Brasse kunde slå igenom med sketchen Flygplanspiloterna utan att svenska tv-tittare hade en aning om att den var stulen från en BBC-komediserie av John Cleese från 1968; där Lasse Åberg kunde tota ihop de första två Sällskapsresan-filmerna utan att riskera att svenska folket skulle kunna upptäcka att båda var flagranta stölder av de franska filmerna Les Bronzés och Les Bronzés font du ski.
På denna tid fanns en direkt poäng i att göra försvenskningar av beprövade utländska koncept – eftersom vi bara hade två tv-kanaler och tittarna gick miste om det mesta i det internationella utbudet. Det fanns överhuvudtaget en hel översättnings- och tolkningskultur då, som försvunnit i dag.
På musikens topplistor förvandlade Beppe Wolgers och Lars Forssell utländska pophits till svenska kulturskatter. I det moderna Sverige var det naturligt att Fugees cover på Killing Me Softly blev en hit, men när Roberta Flacks original släpptes 1973 var det naturligare för svenskarna att köpa Lill Lindfors översatta version Sången han sjöng var min egen.
Sedan 1980-talet har originalen vunnit alltmer mark på de provinsiella tolkningarnas bekostnad. Men de senaste åren har vi även sett denna utveckling på en högre nivå, när rentav hela nationella distributionskanaler förlorar mot globala.
Radioprogrammet Medierna i P1 konstaterade (9 februari) att fler svenskar i tv-bolagens nyckelmålgrupper ser på Youtube än på SVT eller TV4. Enligt Nordicoms nya medieräckviddsundersökning, som presenteras under Mediedagarna den 7–8 mars, tittar 38 procent i målgruppen 15–24 år på tv varje dag – men hela 53 procent tittar dagligen på Youtube.
Dessa siffror, och samstämmig statistik i andra internationella studier, har blivit sprängstoff i tv-världen. Medierna i P1 berättade om hur den etablerade tv-producenten Vigor Sörman som en konsekvens av detta lämnat tv-produktionsbolaget Meter för att starta Sveriges första tv-Youtubekanal, Splay, som hade premiär häromhelgen – och att han får bättre tittarsiffror nu än när han gjorde ett brett SVT-program som Mästarnas mästare.
Splays program har sammanlagt en miljon prenumeranter och det till synes smalt subkulturella Basementality Battles, som sänder ”battles” mellan rappare, har Youtube-tittarsiffror likvärdiga med Sportnytt i SVT.
Inte undra på att en mängd tv-tittare i sociala medier reagerade direkt under Melodifestivalen i lördags, när de såg sketchen med Gina Dirawi och Sarah Dawn Finer. De hade ju – i motsats till den föråldrade bild SVT-projektledaren Maria Ilstedt har av sina tittare – sett den förut, på Youtube.
Och det här är förstås något som också korrelerar med pressens problem. Vi vet att yngre målgrupper – som ju har en än mer dramatiskt avgörande betydelse för tidningsbranschens framtid – i accelererande utsträckning slutar konsumera nyhetstidningar. Men de upphör givetvis inte att vara målgrupp för journalistik.
KJELL HÄGLUND
