Många käpphästar om språkregler

Det är ett av många brev jag får som kommenterar hur vi skriver i tidningen, och jag antar att våra brev inte skiljer sig mycket från de brev andra tidningsredaktioner får om språkbruk. Breven är alltid vänligt inställda till tidningen i stort, men kritiska till att man låtit just denna fadäs slippa igenom.

Denna gång bestod brottet i att vi skrivit ”prickarna över ä och ö”.

Brevet till redaktionen påpekade: ”Nej. Vi har prickar över a och o, alternativt prickar på ä och ö.”

Annons

Det kan inte vara prickar över ä. Det blir ju prickar över prickar! Nästan en tautologi. Brevskrivaren menade att vi hade slarvat med språkets logik.

Man kan ha en matematisk syn på språk. Enligt den är grammatiken ett regelverk som vi bygger våra uttalanden och vårt skrivsätt efter. Även om ett uttalande eller skrivsätt är helt begripligt, och kanske till och med vanligt förekommande, är det felaktigt om det bryter mot logiken. Denna brevskrivare hade en matematisk språksyn.

Självklart vill vi ha brev. Varje gång vi skriver önskar vi en reaktion. Men helst vill vi ju att innehållet ska stimulera läsaren, inte språket eller formen. Ändå är det nog ytan som ger flest återkopplingar. Och också dessa reaktioner måste man hantera.

Det finns minst tre skäl till att någon skriver till dig och klagar på ditt språk:

1) ditt språk har stört läsningen så gravt att innehållet skyms av språket.

2) du har skrivit något som läsaren inte håller med om, men det är lättare att klaga på språkbruk än på innehåll.

3) läsaren är redan arg, eller vill bli arg, och letar därför efter fel.

När du väl har sorterat ett läsarbrev efter dessa kategorier är det lite enklare att svara. Märker du till exempel att brevskrivaren tillhör kategori 3 är det meningslöst att försöka lära sig något alls av brevet. Tillhör läsaren kategori 2 är tricket att fundera ut vad det är läsaren egentligen vill. När brevskrivaren befinner sig i kategori 1, då finns det förutsättningar för en dialog där man kan lära sig något själv, eller lära brevskrivaren något, om språket.

Men bara för att det finns förutsättningar, betyder inte det att det kommer att bli lätt. Det finns många käpphästar, vanföreställningar och rena smakomdömen när det gäller språkregler och vad som är begripligt och bra.

Brevet vi fick denna gång låg kanske i kategori 1, men felet var så udda och diskutabelt att jag nog kan tänka mig att läsaren var på krigsstigen redan innan det påstådda felet uppdagades. Felaktiga prepositioner stör många läsare – de är tydliga markörer för hur bra du lärt dig svenska och hur bildad du är. Men i just detta fall är det snarare en kuriosaanmärkning än ett regelbrott.

Svaret i just detta fall bör därför vara: ja, vi har brutit mot logiken. Men det gör alla. Språk är inte helt logiskt. Och när bruket bryter mot logiken, då är det bruket som vinner och måste anses korrekt.

Artikeln där det påstådda felet uppträdde handlade om varför vi har en prick på gement i. En urgammal gåta, som nu fick sin lösning, och samtidigt en artikel som gav upphov till många fler läsarreaktioner.

Alla andra brev handlade dock inte om prepositionen, utan om själva i-pricken. Det visar sig nämligen att i turkiskan har i-pricken en särskiljande betydelse. Turkiska har två olika i: ett med och ett utan prick. I artikeln hade vi inte uppmärksammat det, och nu hörde läsarna av sig. Det var brev som var både lärorika och roliga att besvara. Men ingen av de brevskrivarna hade stört sig på valet av preposition.

Vad jag vet.