Medierna vandrar genom överflödets öken
Mitt i julbruset ser jag ”Stjärnorna på Slottet”. Där sitter en klunga välbeställda och mätta kändisar och spelar pajas. Det går till så att de äter och dricker och rapar och blir ännu mättare och mera kända. Samtidigt sjunker de bevakande och intelligenta och journalistiskt inriktade programmen ner till SVTs botten.
Tomten är kanske vaken. Vem vet? Men sanningen är naken. Även om Tomten har omskolats till ”Arg Snattare söker Bostadsrätt”.
Vem tar itu med detta elände och öppnar våra ögon? Alla avtal om kvalitet och objektivitet har malts sönder till pulver. Ge oss en ny och vaket nyfiken SVT-ledning!! Nu! Direkt!
Men – var det bättre förr? Kanske det. Vi hade bättre koncentration kanske. Många av oss bodde i småstäder med två biografer och tre korvkiosker och vi längtade till de stora metropolerna. När vi öppnade pappas morgontidning från huvudstaden kunde vi längst bak läsa annonser för säkert fyrtio olika biografer. I vår lilla stad fanns en liten lokaltidning med två-tre seriestrippar och en massa text om grisavel och böndernas problem med sönderblåsta ladugårdar. Det fanns en enda radiokanal och ingen TV alls. Det gick rykten om USA där det fanns frågesportprogram som gav segraren 64 000 dollar. Vi kunde läsa om islänningen som kunde allt om olika mineraler. När radion somnade om kvällen hördes nationalsången dåna ut och sedan blev det tvärtyst.
Jämför detta snabbt med nuläget där vi har ”50 channels and nothing on”. Fast det är snarare 500 och en labyrintisk röra som sorlar. Vi är underhållna dygnet runt. Fokus har lossnat. Cyberrymden är vår nya sommarstuga där vi samlas och känner värmen från anonymiteten.
I min egen personliga hemmadator trängs cirka 7 000 mejl varje dag. Att påstå att jag skummar igenom dessa är nog knappast korrekt. Snarare kör jag genom mejlskörden som en överförfriskad gräsklippare. Detta försöker jag jämföra med hur jag skrev brev från landet hem till mina föräldrar och allt verkar ha skett i två helt olika liv. Eller är det kanske tre-fyra stycken? I ett av de första var ord som Snoddas, Mora-Nisse och Kajsa Kavat lika centrala som Kalles kaviar och Radio Luxembourg. I det senare är ord som YouTube, Yahoo, Google Chrome och en rad förkortningar som ISP, ASL, ROFLMAO,JMHO, TTYL mitt i fokus.
Kommen hit minns jag de tidiga förkortningarna jag mötte: KFUM, DN, AIK,BP och en bunt rufsiga andra uttryck. I dag snubblar jag utan balans runt inne på pokersajter, TV-stationer och radiovarianter på nätet. Jag minns med häpenhet hur tydligt och distinkt jag uppfattade de första matinéfilmerna. De var sönderklippta stumpar av filmer för vuxna som åkte Sverige runt i ett extravarv. Jag minns hur jag lärde mig läsa via Tarzan, Fantomen, Seriemagasinet och annat obskyrt. Detta var rena pornografin tyckte våra lärare som hade lärt sig så i tjocka böcker från samma USA som startade den korrupta 64 000-dollarfrågan. Samma USA byggde grunden till internet under det kalla kriget. Ur ARPAnet som var ett sätt att skapa en plats som inte fanns i verkliga livet och därför inte kunde slås ut vid ett kärnkraftskrig utvecklades Internet långsamt parallellt med datorernas framsteg.
Så var befinner vi oss i dag? Det är oklart. Kärnvapenkrigen inställdes. De flesta dagstidningar kippar efter andan. Allt fler journalister ska göra allt mer utan vare sig de rimliga hjälpmedlen eller vettig ersättning. Så växer det fram en härmapornas kultur.
De som växer upp i dag påstås inte läsa tidningar alls. Fast det gjorde jag ju inte heller. Jag läste den feta Expressen under femtiotalet förstås eftersom den hade två fullsmockade sidor med seriestrips. I dagens överflöd finns knappast några seriestrips. De var alldeles för smarta och rent av små konstnärliga inslag i pressen. Detta dog innan internet tog över och vill man vara nostalgisk i dag och återuppliva seriestripparnas guldålder finns det tusentals sajter att leta på. Dagens medier vandrar med svajiga steg genom överflödets öken. En digital öken. Där sitter vi alla och väntar på att nästa hägring ska dyka upp.
KJELL ALINGE
