Medieträning är inte alls suspekt
Alltså ursäkta mig, men finns det någon som kan förklara vad som är problemet med medieträning? Jag bara undrar. Jag skriver den här krönikan med en rubrik från Dagens Media bredvid mig ”Adaktussons vän mediatränade Stenbeck”. Än sen då?
Alltså ursäkta mig, men finns det någon som kan förklara vad som är problemet med medieträning? Jag bara undrar.
Jag skriver den här krönikan med en rubrik från Dagens Media bredvid mig ”Adaktussons vän mediatränade Stenbeck”.
Än sen då?
Medieträning framställs alltid som något ytterst suspekt, som om det skulle vara ett sätt för slemma, osympatiska, skurkaktiga och allmänt suspekta makthavare att undgå den granskning de annars skulle ha utsatts för, ett hinder för journalisters förmåga att utföra ett bra arbete och därmed i förlängningen, som ett hot mot demokratin.
Jag är medietränad i tre olika omgångar och har deltagit i kanske ett tiotal olika medieträningar.
Normalt består dessa i en halv dags utbildning. Deltagarna får lära sig ganska elementära saker om hur vårt yrke fungerar. Att journalister letar efter en vinkel. Att det finns chefer som lägger ut jobb på reportrar och att reportrar har deadline när texterna ska vara färdiga. Att man kan kräva att få sina citat upplästa och godkända och att man ska göra det redan innan man blir intervjuad. Man får dessutom goda råd av typen: ”Tala tydligt”. ”Använd enkla meningar”. ”Trassla inte in dig i omständliga förklaringar”. ”Tänk igenom dina budskap i förväg” och ”Det kan vara klokt att ta reda på vad journalisten vill prata om före intervjun”.
De flesta medieträningar brukar innehålla en TV-övning där alla eleverna utsätts för en TV-intervju och sedan får titta på resultatet och diskutera igenom det med lärarna. Det brukar vara den smärtsammaste delen. Om makthavaren/eleven jobbar på ett börsnoterat företag handlar mycket av utbildningen om de väldigt stränga reglerna för informationsspridning som börsen kräver av sina medlemmar och de trick som ekonomireportrar gärna använder för att få en chef på ett börsbolag att säga något som inte borde sägas i en intervju.
På det hela taget syftar medieträning till att ge en person som ska umgås med medier ett visst mått av självförtroende i det umgänget. Det är nämligen så att förbluffande många makthavare är väldigt nervösa inför att träffa en journalist och det med all rätt. Makthavaren befinner sig nämligen i ett rejält kompetensunderläge mot journalisten och behöver väldigt väl de där timmarna som medieträningen ger för att få en aning mer självförtroende.
Maktbalansen är ändå väldigt mycket till journalistens förmån. De som utför medieträningen (PR-konsulter som på sin höjd vikarierat som reportrar någon sommar samt inhyrda före detta journalister som var halvkända för ett tiotal år sedan innan de bytte sida) kan inte ge så mycket mer än just denna lilla dos självförtroende.
Att tro att de skulle kunna lära en VD att kollra bort reportrar med decenniers erfarenhet, det är som att tro att man skulle kunna lära samme VD att vinna Monacos Grand Prix före Michael Schumacher med hjälp av 30 minuters körlektion av min gamla morsa.
Nej, den stora demokratiska orättvisan med medieträning är nog att det bara är de som har råd att få den betald av företaget som har tillgång till den. Alla vanliga människor som hamnar i kontakt med oss journalister skulle behöva den minst lika mycket, så varför inte införa en dags obligatorisk medieträning för alla skolelever en gång om året? I varje fall på högstadiet och gymnasiet.
chef, Mediatjänster, 3
