Metro gav upp tron på innehållet
Under några år hade Metro chansen att verkligen konkurrera ut de stora dagstidningarna. Att man för några få dollar sumpade den upphör inte att förbrylla mig.
När Metro lanserades på 90-talet hade den chansen att bli Stockholms stora dagstidning. Egentligen behövdes bara lite för att förvandla den från en kärv nyhetssammanfattning till en fullödig morgontidning. Två tjänster av intelligent opinionsbildande material (kultur och opinion/ledare) och en tjänst redaktionell omtanke (reportage). Det, plus det korta nyhetsflöde som fanns, hade gjort stor skillnad. Men Metro blev i stället ett sorgligt offer på snuttifieringens altare.
Ur min oklara tidningshög rafsar jag fram ett exemplar av Metro. I dess serie med resereportage ser jag ett från schweiziska Genève. Det får stå som ett exempel på den moderna dagspressjournalistikens problem och villkor – med ett allt billigare bildtryck men dyrare journalistik. Och förmodat otåligare publik.
Svaret på dessa premisser har därför blivit: Korta texterna till enfaldens gräns. Lägg in faktarutor, tipsrutor, grafik. Dra bilderna stort på sidorna. Fyll sidorna med färg, bilder, och typografiska markörer.
Många ingångar. Men inga insikter.
Metros reportage från olika städer – som uppenbarligen finns för att fånga ögonen och fylla ut mellan reseannon-serna – har varit en uppvisning i detta.
Och Metros reportage från Genève är alltså en fantastisk uppvisning hur det går till.
Här finns följande element:
– En funktionellt utformad huvudtext under rubriken "Glamorösa Genève, under MontBlanc vid sjön". Den bygger på svaret på frågorna "Vad ska jag göra där, vad ska jag se och var finns bästa shoppingen och nattlivet?" Varje fråga besvaras med några meningar. Sen är huvudtexten på cirka 1400 tecken slut.
– Och sen tipsen, med stor siffra: 3 saker att göra i Genève.
– Och så faktarutan, som faktiskt utger sig för att berätta ALLT du behöver veta om Genève. Bland annat får vi veta att man kan åka dit både sommar OCH vinter. Tack.
– Och så kartan, en extremt stiliserad, liten orienteringskarta.
– Och så den jättelika bilden. En påfallande medioker bild över Genèvesjön som upptar betydligt mer utrymme än samtlig text i alla artikeldelarna.
– Och så till slut Det Bästa Av Allt: ANALYSEN. En djupanalys av staden Genève av Metro World News analytiker Romina McGuinness som jag med stöd av upphovsrättslagens paragraf 22 tar mig friheten att skriva av i sin helhet:
"Genève ligger bara ett stenkast från den franska gränsen och är ett spännande ställe med shopping och sightseeing. I närheten ligger Évian, känd för sitt mineralvatten, som är en livlig fransk stad. Vill du ta dig över "pärlan" Genèvesjön måste du först ta tåget till Lausanne varifrån färjor avgår dagligen. Väl där kan man strosa längs sjön och ta en croissant på konditoriet. Och, glöm inte att ta ett glas vatten!"
Ett glas vatten och en croissant.
Detta var alltså analysen, in extenso.
Gud är stor!
Men journalistiken blir allt mindre.
Paul F.
PS1: SDs valseger var inte mediernas fel. Partisympatierna växte ur social och ekonomisk otrygghet i kombination med kulturell protektionism och inskränkthet. Och när den gamla lojaliteten till socialdemokratin vacklade under Sahlin – samtidigt som Nya Moderaterna helt övergett den gamla svenska officers-konservatismen – då uppstod två kraftfulla väljarströmmar som gav oss ett 5,7 procents SD. Men visst, det finns en ovilja att väja för avvikande etnicitet i medierna i rädsla för att gynna främlingsfientlighet. Där finns skäl för medierna att tänka om. Det offentliga, mediala rummet borde också tillåta ett bredare spektrum av åsikter – även inskränkta, obehagliga och allmänt underklassiga.
