Min väninna bloggar ihjäl sig för att fånga en bit verklighet
Jag minns den gången jag var sju år och stod på Liseberg med en stor sockervadd i handen. Mitt fokus var på sockervadden. Inte en minut, inte två minuter, utan kanske en hel timma. Som vuxen skiftar jag numera fokus... kanske var tredje minut, för att det krävs av mig, det krävs av mig som journalist att kunna vara överallt samtidigt.
En omöjlig uppgift. Journalistens mantra är numera: "Ingen fara…allt är endast ett klick bort". Precis, och snart måste man skaffa sig en extrahjärna som hänger som en chic liten mössa utanpå huvudet för att lagra all information.
Häromdagen vaknade jag av ett surrande ljud precis ovanför mitt huvud. Jag slog upp ögonen och upptäckte att jag stirrade rakt in i en filmkamera. "Näh, fortsätt sova du..jag ska bara filma dig lite till min videodagbok på youtube", sa min väninna som sovit över och fortsatte filma. När hon filmat klart och lagt ut filmen gick hon in på sin facebook-sida för att uppdatera sin status, därefter var det dags för några timmars bloggande. Vet inte om allt hennes facebookande och bloggande är en narcissistisk personlighetsstörning eller bara ett uttryck för kreativitet, kontroll? Kanske är bloggandet, facebookandet en kulturell metafor för kontroll över vår omgivning. När vi blir helt "scattered" av informationsflödet så kan vi i alla fall ringa in en bit verklighet i våra bloggar.
"Förstår inte hur du orkar läsa alla de där papperstidningarna…de använder ju inte ens en ton som har något med vanliga människors liv att göra", sa min väninna när hon bloggat färdigt. "Bloggarna…det är här de färska hjärnorna, de färska tankarna, den riktiga verkligheten finns…" fortsatte hon. Kanske har hon lite rätt för när jag nästa gång ser ner över mitt papperstidningshav och försöker minnas något i nyhetsflödet från förra veckan så kan jag endast minnas Erik de la Regueras text i DN om hur maffian stärker greppet i Mexiko. Han skrev där: "Klockan 04.45 på morgonen stannar en kolonn av polisbilar och fångtransportbussar till framför fängelset i Cieneguillas i den mexikanska delstaten Zacatecas. Blåljusen är påslagna. En helikopter cirkulerar i luften ovanför…" en text som direkt levererar en bild till min hjärna. "Klockan 04.45 på morgonen..", samma anslag som ett facebookstatus, eller början av en film tänker jag. Förstår då att den där stela uppfostrande stilen i vissa nyhetstexter är lika passé och ute som kortkorta kjolar är under en global finanskris.
P.S. Det känns helt naturligt när tidningen Plaza Watch i senaste numret levererar ett fyrsidigt reportage om en framtida klocka som ger oss tiden på Jupiter. För om vi inte kan kontrollera informationsflödet, eller finanskrisen så kan vi i alla fall ha koll på tiden på Jupiter.
