Moralfrågorna skvalpar i spalterna
Pengar och sexualitet. Insvepta i ett tjockt, ofta dubbelt, lager av moral. Så har den journalistiska dagordningen sett ut på senaste tiden. Från bidragsfusk och flerfaldiga ersättningar till de tre avstängda hockeyspelarna via Dramatiska Institutet och pastor Green.
Pengar och sexualitet. Insvepta i ett tjockt, ofta dubbelt, lager av moral. Så har den journalistiska dagordningen sett ut på senaste tiden. Från bidragsfusk och flerfaldiga ersättningar till de tre avstängda hockeyspelarna via Dramatiska Institutet och pastor Green.
Det fanns förresten reportrar i Journalistens enkät som tyckte att Green borde fällas för hets mot folkgrupp. Jo, yttrandefriheten ska självklart försvaras, fast inte när den handlar om en pastor som har fel åsikter.
När det gäller politiska frågor är vi medvetna om hur partikartan ser ut och det är inget konstigt att vi har olika uppfattningar. Men rör det moralfrågor – i synnerhet sexualmoral – är journalister oerhört konforma. Åtminstone om man ska döma av det som skrivits om de tre hockeyspelarna och kvinnan på hotellrummet. Hon säger sig inte minnas vad som hände under natten. Men journalister och sofftyckare ”hjälper henne” att minnas, för de kan berätta att hon har varit med om något fruktansvärt. Hur kan de veta det? Jag ställer frågan till en reporter som viftar bort den med ett ”men det VET man ju”. Hur män är, särskilt hockeyspelare, det vet man bara. Denna tvärsäkerhet. En gång i tiden användes den för att beskriva vad kvinnor vill. Föremålen har växlat, men tvärsäkerheten består.
bryt
Dagens kvinnoideal är ingen blyg viol, utan en självständig varelse som vet att ta för sig. Snälla flickor kommer till himlen medan andra kan komma hur långt som helst, ni vet. Men lägger man alkohol till den där kvinnobilden så förvandlas den genast. En kvinna som dricker sprit är inte längre fri och ansvarig för sina handlingar. Är hon i sällskap med en man så övergår ansvaret till honom. Fast bara när det gäller sex, inte om hon sätter sig bakom ratten och kör bil. Finns det någon som förstår sig på moralen i den kvinnobilden?
En gång gick jag igenom artiklar på temat sex, i Dagens Nyheters arkiv. De låg i en kartong märkt ”sexuell hygien”. Något som återkom i texterna, framför allt i frågespalterna, var uppmaningen att vi måste TALA mer med varandra om sex. Så har det låtit de senaste 40 åren. Det har i alla fall skrivits allt mer, för varje år blev kuverten med klipp allt tjockare. Därmed inte sagt att det talas mer öppet, människor emellan. Det kan lika gärna vara tvärtom. Det skulle kunna förklara vissa av de häftigaste reaktionerna kring Dramatiska Institutets projekt för barn om den egna kroppen, kärlek och sexualitet. (Fast det förklarar inte varför Suzanne Osten, som har ägnat så mycket tid och kraft åt att utforska samtiden, verkar ha så dålig koll på den att hon inte inser att kombinationen barn-sexualitet ska hanteras varsamt.)
bryt
En filosof som jag pratar med tycker att moralfrågor har lagt sig som en smet över hela samhällslivet och tagit över både politik och juridik. Dubbla ersättningar och bidragsfusk blir en fråga om privatmoral. Vi ska förfasa oss över fuskare, snarare än att kräva system med bättre kontroller.
Moralen ligger och skvalpar i bakgrunden när journalisterna skriver. Men när vi diskuterar moralfrågor så handlar det om yrkesetik. Den enskilde journalistens syn på sex är en privatsak, visst, men när den färgar rapporteringen i medierna så har den blivit offentlig. Kan man tänka sig sexualmoral som ämne för en afton på Publicistklubben? Eller är det ointressant, eftersom alla har samma uppfattning?
