Myndigheterna vacklar om svininfluensa
Jag anar att man på tidningen Tåg sliter sitt hår över att det finns så få synonymer till just tåg. På tidningen Härliga hund är man däremot överlycklig över att människans bästa vän kan kallas just det och dessutom jycke, vovve, byracka och allt möjligt annat.
Det är ju av godo att variera sig. Alltså letar vi ständigt synonymer.
Som när en intervjuperson sagt något, och sedan öppnar munnen igen, då vill man gärna att hon berättar eller menar eller tycker. En del tar i och låter personerna skratta och sucka och skrika. Vi kan diskutera hur hurtigt man ska använda olika pratminusord, men de flesta är nog överens om att variation behövs.
Det finns dock undantag. Det räcker att öppna en datormanual, en kokbok eller en monteringsanvisning för att upptäcka att synonymjakt inte alltid är rätt. I en datorinstruktion är det till exempel olyckligt om skribenten menar samma sak men växlar mellan termer som ikon, symbol och någon gång, för variationens skull, skriver den lilla bilden på skärmen. Det är visat i kontrollerade experiment att instruktioner fungerar bättre om ordbruket är enhetligt och enkelspårigt.
Därför är det extra olyckligt att språkbruket vacklar när det gäller den nya influensan. Här ska det vara tråkigt men effektivt.
Löpsedeln för gratistidningen ropar: ”Julgrisen kan ge svininfluensa”. Jag ser en dam läsa och sucka. Jag tror inte att det var en suck över att julbordet var hotat, utan en suck över ytterligare en nyhet om den nya influensan. Detta överflöd av information har vid sidan av den resignerade sucken fört en hel del gott med sig. Vi vet mer om influensaspridning, smittförebyggande och vaccintillverkning än vi någonsin gjort förr. Var det inte så att hösten blev en ovanligt frisk tid för att vi spritade oss så friskt.
Nya företeelser ger oss nya ord. Med Estonia blev bogvisir allmän kunskap, efter attackerna mot World Trade Center började vi använda taliban i alla möjliga sammanhang, med flodvågskatastrofen lärde vi oss tsunami. Och med influensan kom ord som sprita, sprutsjuka och svinfest. Orden etableras och sprider sig fort, men många kommer att vara bortglömda om bara något år.
Det enda som helt säkert kommer att överleva är också det som det råder störst osäkerhet om. Svininfluensan. Gratistidningen har valt det allmänt spridda ordet. Men myndigheterna vacklar.
Sveriges officiella språkvårdsorgan, Språkrådet, säger att svininfluensan inte är någon bra benämning, eftersom det inte är fråga om den sorts influensa som drabbar svin. Men myndigheten ger inte någon vidare vägledning eftersom de samtidigt konstaterar att det inte finns någon annan bra benämning: ”Även den nya influensan och mexikanska influensan har föreslagits, men inte heller dessa är lyckade.”
På de officiella webbplatserna skriver alla lite olika. På Krisinformation.se heter det ”Influensa A(H1N1), tidigare kallad svininfluensan”, på Socialstyrelsens webbplats står det ”influensa A(H1N1), även kallad svininfluensa” och Sveriges Kommuner och landsting skriver kort och gott ”den nya influensan A(H1N1)”.
Just nu fattar de flesta ändå vad det handlar om. Det räcker att det bara står influensa eller vaccin så begriper vi, och suckar. Men snart kommer det nya nyheter och då är kanske garden inte uppe längre. Ordet ny är ju i högsta grad en modefråga.
Jag skulle nog fundera ett extra varv när det på löpsedeln står ”Julgrisen kan ge ny influensa”.
