Namnge fler i medierna
Fler borde namnges i medierna. Inte så att brottsoffer och olycksoffer ska exponeras mer än i dag, här bör hänsynsfullheten styra. Vad jag talar om är personer som är knutna till grov brottslighet. I sådana fall har allmänheten en stark rätt att få veta vem som misstänks eller är skyldig. Inte minst för att undvika ryktesspridning.
Även namngivning som konsumentupplysning borde ske oftare. Allmänheten har rätt att få veta vilka advokater som prickas eller tandläkare som får prövotid.
Ur det här perspektivet var det intressant att studera hur Dagens Nyheter tog sig an namnpubliceringarna i vecka 28, den 11 till 15 juli.
Den 6 juli mördades psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren i Visby. Mördaren greps på platsen och erkände omedelbart. Här tillämpade DN försiktighetsprincipen i fem dagar och det var först den 11 juli som Theodor Engström namngavs. Det skedde i samband med att han häktades, inte bara för mord utan också för terroristbrott. Den senare misstanken motiverar förvisso namn, men redan mordet på öppen gata av en offentlig person som Wieselgren, räcker för att berätta vem den misstänkte är.
Den 5 augusti kom nya uppgifter som berättade att den misstänkte var psykiskt sjuk vid dådet. Nu fortsatte DN att namnge honom, trots att uppgifter som hälsa är mycket integritetskänsliga. I mina ögon var det en korrekt bedömning, dådet har en sådan magnitud att även känsliga uppgifter kan publiceras tillsammans med namn.
Den 13 juli publicerades en artikel med rubriken ”Före dettas SD-politiker döms till 16 år för mord”. Det framgår att en lokalpolitiker skjutit en annan man i huvudet i samband med stort alkoholintag. Han har sedan styckat kroppen och spritt den i Stockholm.
Knäckfrågan i rättegången av om det var ett avsiktligt skott eller inte. Saken kommer överklagas till hovrätten.
Mannen är inte namngiven, trots att han haft en politisk roll för SD. Men orten, partiet och hans ålder är angivna, vilket pekar ut mannen för en betydande krets i Nyköping. Även om ärendet inte prövats av hovrätten talar mannens ställning som politiker för att namnet borde ha redovisats. Det är inte skuld utan allmänintresse som bör styra en namngivning.
Samma dag publicerade tidningen en artikel med rubriken ”Två tidigare advokater dömda till flera års fängelse”. Av texten framgår att det handlar om de advokater som gått under namnen Kungen och Prinsen. Långt ned i texten namnges de av DN, liksom när de uteslöts ur advokatsamfundet i juni 2021. Ett rimligt beslut, men även här väntar en överklagan.
Den 14 juli publicerades en artikel med rubriken ”Historisk dom väntar i dag om folkrättsbrott i Iran”. Den misstänkte mannen greps på Arlanda 2019. Brotten begicks i ett iranskt fängelse sommaren 1988. Tidningen redogör för omständigheterna, men namnger honom inte.
Den 15 juli rapporterar tidningen att mannen dömts till livstids fängelse. En unik dom. Och nu namnges han.
Det märkliga är att han inte namngavs dagen innan, med tanke på brottens allvar, att åtal väckts och rättegången genomförts. Som jag tidigare nämnde har skuld en underordnad roll i medieetiken. Det är allmänintresset vägt mot den enskildes behov av skydd för sin personliga sfär som ska bedömas.
En intensiv vecka med svåra utgivarbeslut på DN. Det gick trots allt ganska bra, så när som på SD-politikern och massmördaren från Iran.
