När får vi se fler funktionsvarierade journalister i svensk tv?
Varför har vi färre programledare med funktionsvariationer i svensk television? På engelska BBC har jag följt den underbare programledaren och rullstolsburne Ade Adepitan som presenterar hela världen på ett professionellt sätt för tittarna.
I en serie om klimatet reser han till Salomonöarna och Australien för att berätta om hur livet påverkas av klimatförändringarna i vår samtid. Serien som är producerad för BBC har även sänts av UR. I ett annat program besöker han de fattiga staterna Bhutan och Bangladesh för att senare ta reda på hur extrema temperaturförändringar kan påverka Arktis.
Efter att ha sett Adepitans utmärkta journalistik väcks några frågor: skulle en svensk tv-kanal, likt BBC, satsa helhjärtat på en rullstolsburen programledare?
Har vi en svensk programledare med funktionsvariation på SVT i den ordinarie tablån?
Efter lång betänketid och research hittar jag ingen programledare med funktionsvariation i någon av våra tv-kanaler. Jag kan ju inte ha koll på allt men för två decennier sedan var faktiskt SVT ganska bra på att synliggöra människor med funktionsvariationer i rutan.
SVTs barnprogram Bolibompa hade under många år under 2010-talet en fantastisk programledare som var rullstolsburen – Lovisa Söderberg. Och Jonas Franksson fick 2004 Stora Journalistpriset för sin programledarroll i SVTs CP-magasinet.
Utförsskidåkaren Thomas Fogdö, som vann fem världscuper och 16 pallplatser, har varit bisittare på vinter-OS. Vi är många som minns när Fogdö bröt ryggen under ett träningspass i Åre en februaridag 1995. Under denna förfärliga olycka förlamades Fogdö från midjan och neråt. Under några sekunder förändrades livet för den hyllade och lovande idrottsstjärnan.
Men på sistone har jag noterat en olycklig trend i våra tv-kanaler. Programledare med funktionsvariationer lyser med sin frånvaro. I nyhetsrapportering ser man knappast någon person med funktionsvariation.
Många talar om mångfalden i medierna. Då tänker vi mest på representation av kvinnor och utrikesfödda. Trots att det finns många människor med olika funktionsvariationer i Sverige har vi inte en enda programledare med funktionsvariation i våra tv-kanaler. De tillåts inte integreras i vårt samhälle. De tillåts inte vara med i samhället som vem som helst. Jag har inget av minne att när tv-journalister ska göra enkäter (ofta på Östermalm) t ex efter den årliga budgeten hör vi en kommentar av en person med funktionsvariation.
De osynliggörs. Det vi inte ser existerar inte. Det är utmärkt att Sveriges Television serverar nyheter på teckenspråk men det räcker inte om vi måste ha arenor och plattformar där människor med olika bakgrunder möts och ser varandra. Vi måste visa att vi ser olika ut. Vissa av oss är utrikesfödda. Vissa av oss är hbtq-personer, vissa av oss är kvinnor, vissa av oss är män, vissa av oss har funktionshinder, vissa av oss tillhör minoriteter.
På radion kan en person med funktionsvariation till och med ha ett intervjuprogram med sitt för- och efternamn. Jag var nämligen en trogen lyssnare av den nyligen bortgångna, underbara programledaren Katarina Hahr som var ansvarig för programserierna ”Samtal pågår” och ”Välviljans apartheid". I ”Katarina Hahr möter” lät hon intressanta människor på ett professionellt och behagligt sätt öppna sitt hjärta och dela med sig sina tankar.
Vem har inte hört Täppas Fogelbergs ljuva stämma på Ring P1 när han hade har samtal om vad som helst och med vem som helst? Täppas, som varit mörkerblind hela sitt liv och blind i flera decennier, var en klippa på att hantera all möjliga svåra och enkla frågor i vårt avlånga land.
Kom igen Sveriges Television. Synliggör även personer med funktionsvariationer i den ordinarie tablån!
