Nätet – all skillnad i världen
Fallet Arboga och The Pirate Bay handlar i journalistisk mening om en enda grundläggande fråga: Har The Pirate Bay ansvar för de länkar man tillhandahåller, eller har man inte det?
Jag är bland dem som menar att TPB har ett ansvar, och att det är ganska stort. Som viktigt redskap för informationsdistribution har TPB blivit ett massmedium, en samlingsplats för en stor publik.
Med detta följer ansvar.
Det aktuella fallet visar det tydligt:
En förundersökning blir efter åtal vanligen offentlig, vilket betyder att du och jag och alla bara kan hämta ut den i sin helhet. Få människor gör det. Så klart. Via internet blir tillgänglighet och spridning radikalt större – och tvärt emot vad många hävdar så kräver det särskilda hänsyn och särskild filosofi.
”Det är ingen skillnad bara för att det är på internet” är en av de dummaste maximerna 2000-talet har skapat.
Det är ändå detta som tycks vara det huvudsakliga argumentet för att försvara The Pirate Bays distribution.
Skyll på offentlighetsprincipen. Skyll på åklagaren. Skyll på tingsrätten, eller varför inte, skyll på mördaren! Utan henne inga bilder på döda barn! Och skyll gärna på de etablerade medierna! Hade de inte berättat att länken fanns på The Pirate Bay, hade ju färre hittat den! Aha – så att TPB ökar kännedom och tillgänglighet är inget problem, men att etablerade medier gör det är ett problem?
Kom igen.
Ansvar är något av det svåraste massmedierna har brottats med under flera hundra år. Det diskuteras ständigt: Vad är lämpligt? Vad är ansvarsfullt? Vad är relevant?
Gör låt säga Expressen eller Aftonbladet övertramp i sin bevakning av kändisar? Javisst. För detta blir de stämda och får be om ursäkt och dessutom som det tycks plikta med fallande upplaga. De tvingas alltså till ett ansvar som de har misslyckats med att ta i förstaläget.
Vilken är motsvarigheten i en ansiktslös piratvärld? Jag anar att den inte finns.
När nu den digitala revolutionen äntligen är här – jag skriver äntligen, eftersom jag verkligen älskar den och för all del i någon mån är en del av den – hamnar ansvarsfrågorna på allas bord, samtidigt.
Personer, ner på individnivå, som aldrig har haft en tanke på sådant här sitter plötsligt med svåra publicistiska ansvarsfrågor framför sig. Inte ens proffs klarar ju det varje dag.
The Pirate Bay har fått välförtjänt kritik, liksom tidigare Flashback, för synen att en distributör, utgivare eller publicist inte behöver ta ansvar alls.
Deras hållning är inte rimlig.
Ansvaret upphör inte bara för att det numera delas av oss alla. Att öka kännedomen om och tillgängligheten till ett kontroversiellt material är ett aktivt publicistiskt beslut – oavsett vem som fattar det.
Jag vet hur lätt poänger missas i diskussioner om sånt här. Därför säger jag det igen, bara för säkerhets skull:
”Det är ingen skillnad bara för att det är på internet” är en av de dummaste maximerna 2000-talet har skapat. Att något sker via internet kan, just för den enorma spridningskraftens skull, göra all skillnad i världen. Arbetet med att definiera nya principer, en ny filosofi, har bara börjat. Och initiativet måste återtas av personer som har ett säkrare omdöme än företrädare för The Pirate Bay. Där, om någonstans, ska journalistiken krävas på ansvar.
Lyckas vi inte riskerar vi inskränkningar i offentlighetsprincipen fortare än vad vi vill tro.
