Nej, vi ska inte tvinga Google att bli publicister
De senaste veckorna har tunga aktörer i mediebranschen krävt att Google ska ta ett större publicistiskt ansvar. Kampanjen är förvånande på flera plan.
Den bygger på en reträtt från de mest grundläggande publicistiska principerna. Och visar också på ett hisnande fotbyte i synen på nätjättarnas publicistiska roll.
Året är 2013. ”Länkandet är ett ofog, rent ut sagt”, säger Utgivarnas VD Jeanette Gustafsdotter till tidningen Journalisten om Googles länkningar till nyhetssajter med upphovsrättsskyddat material. För det får hon hård kritik och tvingas senare förtydliga sig i en ny artikel.
Mars 2018. Googles länkande står återigen i fokus. Men nu är tongångarna de motsatta.
Denna gång försöker inte mediebranschen stoppa länkandet till sina egna sajter.
Nu vill de att Google ska ta ansvar för sådant andra har publicerat.
Ett aggressivt kampanjande, där Expressen tar täten, tätt följd av Dagens Nyheter, Tidningsutgivarna och Dagens Industri, leder till att Google slutar visa sökresultat för en antisemitisk lista och att Youtube stänger ner kanalen för Granskning Sverige, som trakasserar och hänger ut svenska journalister.
Syftet kan verka gott och lätt att sympatisera med. Men det är inget annat än ett kortsiktigt, populistiskt svar på människors oro över att hat, hot och desinformation sprids på nätet, som riskerar att slå tillbaka på hela branschen och såga av den gren vi sitter på.
Tryckfrihetslagstiftningen bygger på att det är människor som publicerar yttranden. Det är yttranden som prövas. Och människor som ställs till svars.
I korthet och lite förenklat ser ordningen för ansvar ut som följer:
1. Den som publicerar ett yttrande. Ansvarig utgivare om en sådan finns.
2. Ägaren, förlaget eller i sista hand tryckeriet, om det inte går att ställa den som publicerat yttrandet till svars.
3. Spridaren, det vill säga den som sprider innehållet, fysiskt, eller genom att tillhandahålla det i en databas.
Att hoppa över de första stegen och kräva direkt ansvar av dem som tillhandahåller plattformar för spridning är inte bara att frånta människor deras eget ansvar. Det är redan alltför många som inte vet att de personligen kan åtalas för förtal om de publicerar något i sociala medier, eller delar någon annans publicering.
Det är också att skjuta sönder journalistikens affärsmodell.
Att försöka tvinga Google att bli någon slags superpublicist öppnar för svåröverskådliga gränsdragningsproblem. Ska tidningsbuden tvingas läsa tidningen och godkänna innehållet innan de lägger den i brevlådan?
Men framför allt är det att ge bort journalistikens bästa försäljningsargument.
Journalistik är att garantera att det som publiceras är sant, relevant och har ett allmänintresse som väger tyngre än en eventuell skada för den enskilde.
Det är avvägningar som fattas av publicister, i form av ansvariga utgivare.
Om Google och andra amerikanska nätjättar ska fatta de besluten i stället finns det till slut inte någon anledning för läsaren att välja en journalistisk produkt.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och de andra som nu kampanjar mot Google kan väl ändå inte drömma om en värld där hela ordningen med utgivarskapet välts över ända och det inte längre är de som ansvarar för vad som publiceras i deras tidningar, utan de plattformar där innehållet delas? Eller kommer diskussionen att svänga igen den dagen Google städar bort sökresultatet till en känslig namnpublicering i Expressen?
Fotnot: I en tidigare version av krönikan nämndes även Journalistförbundet som en av de som kampanjade. Men Journalistförbundet har inte deltagit i några sådana kampanjer mot Google. Vi ber om ursäkt för för det misstaget.
