”Nils Horner hade behövts mer än någonsin”
KRÖNIKA Nils Horner mördades av onda krafter som inte tål ljuset och beskrivningarna av verkligheten. Tio år senare har ingen dömts för mordet på en av Sveriges bästa journalister.
Idag är det tio år sedan Sveriges Radios korrespondent Nils Horner sköts till döds på öppen gata i Afghanistans huvudstad Kabul. Nils Horner mördades bara för att han var journalist.
Nils Horner mördades av fega personer som vill leva i mörkret. Dessa mörkermänniskor finns kvar – och tyvärr är de många.
Jag saknar Nils Horners vänliga stämma i radion. Få journalister kunde servera olika skeenden i världen till våra vardagsrum som Nils Horner. Likt Cecilia Uddén och Lubna al Shanti på Sveriges Radio och Bengt Norborg på Sveriges Television och Anna-Lena Laurén på Dagens Nyheter gav han röst åt röstlösa, rättslösa och maktlösa människor som drabbats av krig eller naturkatastrofer.
Tio år senare har ingen dömts för mordet på en av Sveriges bästa journalister. Det gör ont i mig att ondskan har fördrivit det fria ordet runt om i världen sedan Nils Horner bytte planet.
För inte så länge sedan övertog talibanerna makten i Afghanistan och kidnappade i princip en hel nation. Det lilla hoppet om demokrati och fri opinionsbildning i Afghanistan grusades. Nu finns inga utländska journalister som kan bevaka brotten mot de mänskliga rättigheterna, inte minst mot kvinnorna i Afghanistan.
Så gott som alla oberoende afghanska radio- och tv-stationer har tvingats stänga. Därmed inpräntas alla afghaner de islamistiska talibanernas version av händelserna.
Och i den kontinent där Nils Horner miste sitt liv börjar oberoende journalistik och fri opinionsbildning bli en bristvara. I Myanmar kontrollerar generalerna alla medier. I Iran straffar ayatollorna alla som vågar ha en egen åsikt eller ägnar sig åt oberoende journalistik. I Kina och Turkiet vill despoterna Xi Jinping och Recep Tayyip Erdogan bara höra sina egna röster i landets medier.
Kina har världsrekord i antalet fängslade journalister och vill exportera sitt yttrandefrihetsförbud till våra breddgrader. Sedan Peking tog kontrollen över Hongkong för några år sedan har alla fria röster tystas. Den svenske förläggaren Gui Minhai, som publicerade regimkritisk litteratur i Hongkong, frihetsberövades i Thailand och fördes landsvägen till Kina hösten 2015. Han vägras besök av sin familj, advokat och svenska diplomater.
Ondskan fördriver det fria ordet inte bara i Asien utan i alla kontinenter. Det fria ordet har många fiender. I Belarus sitter över 1 400 personer i fängelser bara för att president Alexandr Lukansjenko ogillar deras åsikter. I Mexiko mördas journalister av maffiakarteller. I Ungern nedmonteras yttrandefriheten bit för bit.
För varje dag är det allt färre som rapporterar om maktlösa människor.
Nils Horner hade behövts mer än någonsin.
