Noemi orsakade presskrig
Nu är det krig i Italien, massmediekrig. De som har tagit till vapen är på ena sidan den del av den italienska pressen som är moståndare till Silvio Berlusconi. Motståndarna är Berlusconis TV-kanaler, tidningar och veckoblad.
Den Berlusconi-kritiska pressen har starka allierade i framförallt Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Detta har lett till nidporträtt av hela den utländska presskåren i Italien i den Berlusconi-ägda dagstidningen Il Giornale.
Vi anklagas för att tillbringa större delen av vår tid på innerestauranger och vänsterintelligentians takterrasser, använda vår konversation över ett glas spumante i solnedgången som djuplodande politiska analyser och krydda dem med en "rewrite" från vänstertidningarna La Repubblica eller l’Unità.
Nå, vad handlar kriget om? En kvinna, vad annars. En Lolita från Neapel-trakten som misstänks vara Silvio Berlusconis "väninna". Deras bekantskap blev känd den 26 april, när flickebarnet som heter Noemi fyllde 18 år. Då dök helt plötsligt Silvio Berlusconi upp på hennes födelsedagskalas i förorten och levererade ett halssmycke värt 60 000 kronor.
Han lät sig fotograferas med alla inbjudna, inklusive kocken och gammelfaster och försvann sedan till sina pressande regeringsgöromål. Först försäkrade han sig dock om att foton publicerades "in esclusiva" av veckotidningen Chi, som ägs av Berlusconis förlag Mondadori. Chi fick en hygglig upplaga den veckan.
Berlusconis överraskning till Noemi har föranlett hans fru att begära skilsmässa. Hon säger bland annat att hon inte kan leva med en man som "umgås" med minderåriga.
Sedan dess har Berlusconis edsvurna pressfiende, dagstidningen La Repubblica, varje dag serverat sina läsare nya avslöjanden i affären Noemi. Tidningen publicerar också dagligen tio öppna frågor till Silvio Berlusconi. Hur har han lärt känna Noemis familj? Vad för slags förhållande har han till Noemi och hur länge har han känt henne?
Nu har Noemis före detta pojkvän talat ut och Berlusconi har begärt att den italienska intigritetesombudsmannen ska stoppa publiceringen av några hundra foton som visar scener från premiärministerns nyårsfest på Sardinien. På foton syns Berlusconi enligt uppgift tillsammans med tjogvis med unga vackra flickor som var inbjudna som förströelse. Bland dessa lär även finnas Noemi.
Om så är fallet, bekräftar det pojkvännens uppgifter. Då finns det både ett trovärdigt vittne och bildbevis för att Silvio Berlusconi roar sig med minderåriga flickor på sin fritid. Under tiden har en undersökningsdomare i Rom beslagtagit bilderna.
Förr eller senare måste någon fatta ett beslut om de får visas eller ej. Mediekrigets kanoner mullrar hela tiden vid horisonten. Men underligt nog är det som de aldrig prickade målet. I ett samhälle som är så bråddjupt delat och splittrat som det italienska, är ingen trovärdig.
För Berlusconis anhängare är misstankarna om sex med minderåriga vänsterns desperata försök att smutskasta premiärministern inför EU-valet och de lokala valen.
För Berlusconis motståndare bekräftar affären deras redan negativa bild av premiärministern. Någonstans mitt på slagfältet, ligger sanningen och kippar efter andan.
Beskjutningen upphör bara tillfälligt, när de två sidorna hämtar ny ammunition. Och ändå händer ingenting. Om varken medborgarna eller politikerna agerar i enighet med en gemensam etik, som gör det enkelt att välja mellan rätt och fel, om ingen lag eller institution kan ingripa, då är segrarna, nederlagen, fångarna och offren ofattbart nog till ingen nytta.
Och svaret på den gamla gåtan "Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren", är inte längre klockan, utan italienska presskrig.
