Nu är det jul igen för 41 miljarder

De traditionella katastrofvinklarna har redan drabbat oss. Förra veckan kom larmet: Julgranarna blir jättedyra i år – speciellt de snygga och täta! Minsann om det inte var en av Sveriges Televisions toppnyheter. Bara ett par dagar senare är det dags igen: Indisk saffran på väg att ta slut, ropar morgontidningen. Hu! Och som om det inte skulle vara nog: Ansjovisen verkar bli en bristvara i år! Fångsten av skarpsill har varit dålig, berättar den stora kvällstidningen.

Nu väntar med all säkerhet galna lucior, giftig rödbetssallad och  GPS-mätare som löper amok. Och kanske värst av allt – den årliga väderkatastrofen … Snökaos, köldrekord, pensionärer utan el. Eller om det blir barmark, värmerekord, gråtande barn.
Katastroferna balanseras som i allt gott tidningsmakeri med mys, köp-köp-köp, pyssel, etniskt svensk kärnfamilj vid granen (ehuru julen är svensk och invandrarfamiljen var med vid Eid-al-fitr). Gamla vinklar blir som nya. Godingar som pepparkakshuset, granen och matrecepten dammas av och stöps i modern, aningen kitschigare form, för att tilltala 00-talets trendkänsliga barnfamiljer. Rosa glittergran, pepparkakshöghus och hysteriska skinkdekorationer matchas med barnkläder i retrotappning.
Ironi-jul, liksom, fast på allvar. Inte som på proggtiden då rebellen tog avstånd från julfirande, utan i fokus står en individuell jul. Varför inte, liksom mammatidningen, fira shoppingjul på Hotell Waldorf Astoria i New York?

En journalistisk nyhet sedan förra året är dock klimatvinkel på julen. Då var det ge-bort-utsläppsrätter som gällde, men det känns väldigt 2006 i år. (Dels visade det sig tämligen verkningslöst, dels är det roligare att äga).
Om jag får spå i gröten så kommer den här julen att bjuda på en miljötrend med ekologisk gris, ekobomull och köttfritt smink. Förutom alla de vanliga miljö-ovänliga klapparna förstås. Att konsumera några schysta grejor neutraliserar kanske de oschysta köpen. Klimatklapparna blir en bonus – som ett avlatsbrev bifogat till orgieinbjudan.
Helt i enlighet med den anda som representeras av den svenska jultraditionen Karl-Bertils julafton. När klapparna slits upp blir sagan om den gode, solidariske Karl-Bertil ett reningsbad. Att vi sedan inte vill skänka bort vår egen, nya platt-TV till en fattig är en annan historia.

På samma sätt har juljournalistiken också en socialt ansvarstagande sida. Detta är den tid då de hemlösa stiger ut ur Situation Sthlm, Faktum och Aluma och rakt in i mainstreammedierna. Då avslöjanden görs om barnarbete under vidriga förhållanden i mobiltelfonmetallgruvor i Kongo. Då fattiga ensamstående mammor berättar om hur det är att svika barnen genom att inte ha råd att leva upp till julnormen. Sedan blir det köp-köp-köp och ho-ho-ho och massor av annonsbilagor som rasar ur morgontidningen igen. Med tanke på att julhandeln förväntas gå loss på 41 miljarder i år är väl ingen förvånad.

Men mest av all ser jag ändå fram emot juljournalistikens årliga höjdpunkt – juldagens löpsedlar. SVENSKA FOLKET OCH ARNE WEISSE RASAR MOT ÅRETS JULVÄRD.