Nu är det slut med stora stavningsreformer
För precis hundra år sedan genomfördes den senaste stavningsreformen i svenskan. Då blev det tillåtet att skriva rött och ont i stället för rödt och ondt, samtidigt som stavningarna hv, fv och f ersattes med ett enkelt v. Det hjälpte inte att 40 000 namn samlades in mot nyordningen eller att Svenska Akademien satte sig på tvären.
För precis hundra år sedan genomfördes den senaste stavningsreformen i svenskan. Då blev det tillåtet att skriva rött och ont i stället för rödt och ondt, samtidigt som stavningarna hv, fv och f ersattes med ett enkelt v. Det hjälpte inte att 40 000 namn samlades in mot nyordningen eller att Svenska Akademien satte sig på tvären.
Den kungliga cirkulärskrivelsen till skolorna var ett resultat av folkskollärarnas ihärdiga kamp för nystavning. Några år tidigare hade Svenska Akademiens ordlista försiktigt förenklat stavningen av k-ljudet genom att tillåta kväll i stället för qväll och jakt i stället för jagt. Den gången förstärktes också den nordiska prägeln med ä-stavning i stället för e i ord som där och hjärta.
Folkskollärarna var ändå långt ifrån nöjda. Visserligen slapp de plåga eleverna med övningar som ”Hvässa knifven, så att den blir hvass. Slipa äfven lien, så att du dermed kan afskära vassen på stranden. Är lien då ännu tillräckligt vass, så gå ut på åkern och skär hvete. Men akta dig för ormarna, som hväsa emellan de hvita sötblomsterna och hvenen på åkern bland hvetet.” från Carl Jonas Love Almqvists Rättstafnings-Lära från 1829. Men det var inte nog. (Och aldrig kunde de ana att de kreativa och smått poetiska övningarna skulle få ett framtida liv bredvid chattspråket på Internet. Läs och njut på runeberg.org/rettstaf/).
Nystavarna ville gå mycket längre än 1906 års stavningsreform. Förenklingen av sj- och tj-ljuden stod högst på önskelistan. Även på senare år har motioner om förenklad stavning lagts fram i riksdagen, men få tar dem på allvar. Tåget gick vid förra sekelskiftet. Några fler stavningsreformer blir det inte. Stavningen har satt sig, och de svenska barnen får trösta sig med att de rätt lätt kan lära sig vissa engelska och franska stavningar. Värre är det för nystavande norska barn som måste växla från ord som internasjonell och passasj till international och passage.
För Svenska Akademiens ordlista, SAOL, handlar det inte om stora reformer utan om varsam anpassning av språkets alla nyheter. I år kom den 13e upplagan med mer än 10 000 nyinlagda ord. En central utmaning för ordboksredaktörerna är att få engelska lånord att smälta in. Ibland lyckas det bättre, ibland sämre. Strejk, intervju, frilans och nörd är numera ord som svenskarna tagit till sig. Däremot har SAOLs lansering av ord som klaun, cupp, jos och gajd fallit platt och mönstrats ut ur senare upplagor.
Vad jag särskilt gillar med den nya upplagan är att den ger tydligare rekommendationer. Nu ger ordlistan i fler fall ledning i stället för att bara beskriva de varianter som finns. Exempelvis står det uttalat att medium i plural bör böjas medier hellre än media. Heja SAOL!
Rättstavningens ställning utanför ordlistan är aningen motsägelsefull. I vissa fall är korrekta stavningar helt avgörande i datorernas och sökmotorernas tid. I andra sammanhang verkar ingen bry sig.
För inte så länge sedan luslästes alla tidningsannonser av korrekturläsare. Minsta lilla stavfel kostade en gratisannons. I dag överlåts hela framställningen av småannonser på annonsörerna själva – och tidningen tar inget ansvar. Eftertextsidorna kryllar, liksom annonssajterna, av skinn soffer, gottlands får pälsar och jätte fina shäfer valpar.
Tänk om mediehusen kunde högtidlighålla detta stavningens jubileumsår genom att åtminstone erbjuda vettiga rättstavningsverktyg på de hemsidor där annonserna ska skrivas in.
mediespråkslärare vid Mittuniversitetet
