”Nu mördar Turkiet journalister i andra länder”
KRÖNIKA Medan de stora mediehusen riktar strålkastarljuset mot krigen i Ukraina och Mellanöstern har Erdoğan börjat jaga journalister även utanför landets gränser. Förra året mördades fem journalister av turkiska drönare utanför Turkiet. Det är hög tid att Erdoğan ställs inför rätta för mord på journalister utanför Turkiet.
Sedan Turkiets despotiske president Recep Tayyip Erdoğan kom till makten för nästan ett kvarts sekel sedan har situationen för medier och journalister försämrats kraftigt. Särskilt efter det så kallade militärkuppförsöket sommaren 2016. Alla som inte håller med Erdoğan stämplas som terrorister och riskerar fängelsestraff. Hundratusentals människor har åtalats för förolämpning av honom. Erdoğan vill bara höra sin egen röst i etermedier och bara se bilder av sig själv i dagstidningarna.
Medan de stora mediehusen riktar strålkastarljuset mot krigen i Ukraina och Mellanöstern har Erdoğan börjat jaga journalister även utanför landets gränser. Ifjol mördades fem journalister av turkiska drönare utanför Turkiet.
I juli mördade turkiska drönare Murad Mirza i yazidiernas huvudort Sinjar i Irakiska Kurdistan. Den omtyckte Mirza arbetade på tv-kanalen Çira.
Några veckor senare miste de kvinnliga tv-journalisterna Gulistan Tara och Hero Bahadin sina liv i en bil nära storstaden Sulemaniyah i det federala irakiska Kurdistan.
När Erdoğan och hans regim noterat att de slipper straff för mord på kurdiska journalister utanför Turkiets gränser, mördade turkiska drönare ytterligare två journalister – denna gång i Syrien. Journalisterna som föll offer fem dagar före jul var de oerhört kompetenta journalisterna Cihan Bilgin och Nazim Dastan. De miste sina liv när de bevakade den turkiska militärens krig mot det kurdiska självstyret.
Sedan den av FN och USA terrorstämplade HTS tog makten i Damaskus har Turkietstödda Syriska Nationella armén (SNA), som till stor del består av jihadister, inlett ett omfattande och intensivt krig mot kurdiska samhällen i Syrien – en berättelse som svenska nyhetsredaktioner hittills inte brytt sig nämnvärt om.
När den turkiska militärens drönare tystar medieröster i andra stater borde Turkiet bli föremål för sanktioner eller straff. När Turkiet tar livet av journalister inne i Irak och Syrien borde dessa vidriga handlingar fördömas av FN, EU och andra stater. Men så har inte skett. Tystnaden beror nog på att den turkiska staten definierar alla oberoende journalister som terrorister. Och omvärlden verkar köpa Ankaras version av terrorism.
Alla dessa drönar-mord på journalister illustrerar ett obehagligt faktum. Offren har noggrant valts av den turkiska militären som fått order av Erdoğan. Erdoğan bär det yttersta ansvaret för alla dessa mord på journalister utanför Turkiets gränser. Det är viktigt att det internationella rättsväsendet agerar mot Erdoğan. Om man fortsätter att blunda för Erdoğans och den turkiska militärens brott kommer ytterligare journalister att mördas. Alla som beordrar mord på journalister ska stå inför rätta oavsett om de är presidenter eller inte.
Erdoğans förföljelse av journalister har knappast gått Sverige förbi. Till exempel begärde Erdoğan, i samband med Sveriges ansökan om medlemskap i Nato, att flera svensk-turkiska journalister skulle utlämnas till Turkiet.
Många minns när Erdoğan under en pressträff i Ankara med Sveriges statsminister Ulf Kristersson begärde den svensk-turkiske journalisten Bülent Keneş utlämnad. Hur ska Bülent Keneş, jag och andra känna oss trygga nu om ingen agerar gentemot Erdoğan-regimens mord på journalister i andra stater?
Det är hög tid att Erdoğan ställs inför rätta för mord på journalister utanför Turkiet.
