Nya medielagar tvingar fram självcensur
Bilderna från demonstrationen i Uhuruparken i Nairobi sändes av TV-kanaler världen över. Det var inga vanliga demonstrationsbilder. De flesta i tåget var kvinnor och de flesta hade mycket korta kjolar. Några av de få männen också.
I början av november överfölls en kenyansk kvinna vid en busshållplats mitt på dagen. En grupp av män slet av henne alla kläder. Det var straffet för att hon, enligt dem, klätt sig utmanande. Ett femtiotal personer tittade på utan att ingripa. Några fotograferade med sina mobiltelefoner.
Nu protesterade demonstranterna under slagordet ”My Dress – My Choice”. Och mycket riktigt möttes de av en skara uppretade män som krävde mer kläder.
Medan tumultet pågick i parken satt jag i närheten, i Emerald Hotels konferenslokaler och diskuterade pressetik och de växande hoten mot pressfriheten i Kenya, med en grupp kenyanska journalister. De tecknade en dyster bild där nya medielagar tvingar fram en allt mer omfattande självcensur.
Samma bild gav en redaktör vid ett av de ledande mediehusen som jag träffade några dagar senare. Jag utelämnar hans namn eftersom hans uppriktighet skulle kunna skada honom. Han anser att medierna pressas från flera håll. Det handlar inte bara om de nya lagarna, som kan leda till dryga böter för enskilda journalister som befinns bryta mot de lagstadgade (!) etiska reglerna. Det kan handla om böter på 200 000 kronor för en journalist, som kanske tjänar 3 000 kronor i månaden.
Vem vågar ta risken att granska en makthavare, när livet kan slås i spillror?
Till det kommer att de flesta tidningar ägs av just de politiker som borde granskas – och ett kommersiellt tryck som innebär att kritik mot annonsörer inte publiceras.
Redaktören ansåg att överfallet på kvinnan (inte det enda!) var ett tecken på att landets positiva utveckling brutits. Kenyanerna upplever en allt hårdare politisk styrning, samtidigt som de etniska motsättningarna och fattigdomen fördjupas och våldsdåden blir allt fler. I den hopplöshet som följer kan män till och med få för sig att slita kläderna av kvinnor, menade han.
Kvinnornas protest i Uhuruparken fick inte stort utrymme i landets tidningar. De som ens rapporterade gjorde det kortfattat. Daily Nation valde att skildra saken med tre insändare dagen efter demonstrationen. Alla skrivna av män. Jag kan inte undanhålla er ett citat av Job Momanyi från Nairobi:
”Det kan inte ifrågasättas att det som några kallar sexig klädsel kan locka andra att vilja ha tillfälligt sex, det är ju därför prostituerade har så lite på sig. (…) Våra lagstiftare borde ta fram lagar som talar om vad som är acceptabelt i offentligheten, vilka kläder man bör ha på gym, på stranden, vid poolen och vad som är lämpligt för sängkammaren.”
Samtidigt bubblade de sociala medierna av liv och debatt i frågan. Kolla in #MydressMychoice. Så kanske finns det hopp när de traditionella medierna sviker. En annan ljusglimt är att Kenyas journalistförbund och redaktörernas organisation stämt regeringen och hävdar att de nya presslagarna strider mot konstitutionen.
Rättegången startade den 8 december. Du hittar rapporter på hemsidan för Kenyan Union of Journalists.
