Nyhetsbyn – välkommen till pressetiken
Härom veckan kom det ett brev från Sven Danielsson i Leksand. Han bad att få ansluta sin nättidning Nyhetsbyn till det pressetiska systemet. Det fick han.
I dag kan PO och PON pröva anmälningar mot alla tidningar och tidskrifter som är tryckta, plus deras hemsidor. Rena nättidningar ligger utanför det vi automatiskt kan granska. Däremot kan en nättidning frivilligt ansluta sig. Några få har gjort det, som Realtid och Medievärlden. Vad som krävs är utgivningsbevis och en ansvarig utgivare.
Brevet från Sven Danielsson fick mig att under några dagar följa Nyhetsbyn.se. Vad det handlar om är en lokal nyhetssajt med en intressant konstruktion. Men utan journalister.
I kärnan finns en liten organisation med utgivare, en textgranskare och en person som arbetar med sponsring och annonsförsäljning. Skribenterna är alla som vill vara med och bidra. Inga journalister, alltså – men skribenterna får betalt.
Alla intäkter kommer från lokal annonsförsäljning. Pengarna delas upp så här:
Cirka en fjärdedel går åt till teknik, servrar, administration och kostnaden för en utgivare.
Cirka 35 till 50 procent går till annonsförsäljning, sponsringsaktiviteter och lokalen i centrala Leksand.
Fem procent går till Leksandsfonden. Fonden är till för att stödja föreningslivet i aktiviteter som inte har annat stöd, till exempel från kommunen. Föreningarna får ansöka om bidrag och sedan röstar Leksandsborna på nätet om vart pengarna ska gå.
En fjärdedel av intäkterna går till skribenterna. Fördelningen styrs helt av läsningen. Om en viss artikel fått tio procent av klicken den senaste månaden, så får skribenten tio procent av pengarna.
Skribenterna anmäler sig till Nyhetsbyn innan de börjar skriva. Ämnena väljer de helt själva. Upphovsrätten stannar hos skribenten, men Nyhetsbyn har rätt att sprida texterna i kommersiellt syfte. Upphovsmannen till texten ska alltid anges.
Allt granskas ur utgivarsynpunkt innan det läggs ut på sajten. I instruktionerna som finns på hemsidan kan man läsa både om vad tryckfrihetsförordningen sätter för gränser för verksamheten och det etiska regelsystemet.
Känslan som Nyhetsbyn sänder ut är att det är en mycket seriös satsning. Jag ringde Sven Danielsson för att få veta mer:
– De etablerade medierna håller på att försvinna, sa han. Visserligen har Falu Kuriren kvar en lokalredaktör i Leksand, men det räcker inte. Vi behöver ett eget forum! Vet man inte vad som händer vet man inte vad man ska göra.
Hur är sajten, då, journalistiskt?
Snäll och oförarglig är nog de första ord som kommer för mig vid läsningen. När detta skrivs är toppnyheten att Leksandsfonden delat ut 9 056 kronor till ett nytt tak på Åsledens toppstuga. Samtidigt fick Siljansnäs Skid- och Löparklubb 11 525 kronor till ett elljusspår.
Jag hittar också artiklar om naturturism i kommunen, sport (en riktigt intressant intervju med hockeylegendaren Thommy Abrahamsson) och relationer.
Men granskning av den typ som vi associerar med journalistik lyser med sin frånvaro. Så kanske det får vara, när man valt en konstruktion som denna. Få privatpersoner har kompetens, ork och tid att ägna sig åt grävande journalistik.
Samtidigt känner jag mig ovanligt småaktig när jag hänger upp mig på snällheten. Det stora problemet på nätet är allt hat och alla hot som väller fram ur datorerna. Här har vi en sajt som på alla sätt distanserar sig från detta. Vars hela idé är att vara en lokal mötesplats dit alla ska våga komma.
Så i stället säger jag till alla er som jobbar med Nyhetsbyn:
Välkomna till det pressetiska systemet!
