Ökad offentlighet kan ge mer eftertanke

– Jag har utsett mig själv!

John Hamer har arbetat som journalist i många år och varit engagerad i etiska frågor. Men få ville lyssna:

– Tidigare fanns det lokala och regionala pressnämnder och pressombudsmän på många platser i USA, säger han. Det diskuterades till och med att bygga en organisation för hela landet. Men New York Times och Washington Post ville inte ha granskning utifrån. Så allt bara självdog. I dag finns inget kvar. 

 

Men John Hamer hade en idé och han fick både pengar och moraliskt stöd av Bill Gates Sr. Pappa Gates, alltså.

Washington News Council består av ett tjugotal personer, både journalister och andra, som frivilligt förbundit sig att granska och uttala sig om tveksamma publiceringar. Vem som helst kan skicka in en anmälan till organisationen. Därefter arrangerar John Hamer en offentlig hearing till vilken tidningen bjuds in.

Ett uppmärksammat fall gällde Seattle Times. Tidningen hade granskat en psykolog som lämnat expertutlåtande i en rätte­gång. Tidningen namngav honom och hävdade att han av en rad skäl var olämplig som expertvittne. Psykologens rykte tog allvarlig skada och hans patienter flydde. Då vände han sig till John Hamer.

Vid hearingen fanns en pressnämnd med fem journalister och fem representanter för allmänheten. Tidningen ville inte delta. Hearingen var öppen och ett femtiotal personer satt i publiken. Allt sändes live på nätet.

Nämnden fällde med sex röster mot fyra, men tidningen vägrade publicera beslutet. Det gjorde dock andra tidningar i området, liksom en rad TV- och radiostationer.

– Därmed lyckades vi i alla fall med vad vi föresatt oss. 

 

Den lärdom man kan dra av John Hamers arbete är att det finns många olika sätt att uppnå målen med ett etiskt system; upprättelse för den utsatte och skäl för eftertanke hos tidningen.

Offentlighet är ett kraftfullt medel. I USA uppstår den genom hearings. I Norge sänds pressnämndens förhandlingar online, om anmälaren godkänt det.

Vi har förnyat PO och PONs arbete på en rad punkter de senaste åren. Numera går det att anmäla direkt på nätet, uttalandena som fällda tidningar ska publicera är skrivna av journalister, inte nämndens jurister. Och nu finns det ett principbeslut i Pressens samarbetsnämnd att PO och PON från årsskiftet ska kunna pröva publiceringar på konton i sociala medier knutna till en tidning.

Nästa steg? 

Kanske om någon form av ökad offentlighet skulle kunna stärka upprättelsen för den som klagar och vinner i Pressens opinionsnämnd.