Ord som tappar i styrka med tiden
Shit va häftigt. Om den du intervjuar säger så, vad skriver du då?
Det är allmänt känt att vi inte kan skriva exakt som någon pratar. Vi skriver som andra skriver, och det är mer vårdat, mer strukturerat, mer koncist än prat och tankar. När vi gör ett pratminus är det en skönmålad bild av ett uttalande. Men hur mycket ska vi skönmåla och vilka ord vill vi krydda uttalandet med?
Här är svordomarna, sexorden och alla kroppsutsöndringar oemotståndliga.
Jag tittade på en ståupp-tävling för forskare för några dagar sedan. Den heter Forskar Grand Prix och där tävlade forskare från hela landet i att så begripligt, roligt och vederhäftigt som möjligt beskriva sin egen forskning. Nio personer kom upp på scen och fick prata i tre minuter vardera. Det var en rejäl dos allmänbildning. Allt från lummerväxter till it-system i sjukvården avhandlades.
Bäst var Marie Dacke från Lunds universitet som beskrev sina studier av hur dyngbaggar navigerar.
Det var utmärkt gjort, men det fanns en extra lockelse som gjorde att Marie hade ett försprång. Jämfört med it-system i vården kunde hon ta till fula-ordknepet. Hon pratade om bajs.
Minns ni TV-programmet Myror i brallan. Om du gör det är det också en avdelning i programmet som du helt säkert minns: gissa bajset. Samma sak där. Kroppsvätskor har en oemotståndlig lockelse.
Så kommer du till intervjun och personen häver ur sig shit. Går det att citera? Ja, i de allra flesta fall. Men fuck är mer tveksamt, jävlar kanske ännu mer så, och grova ord, som kuk, är de flesta mycket försiktiga med att återupprepa. Detsamma gäller nedvärderande och kränkande ord.
Men shit kränker nästan ingen och det ökar nog i användning. Jag tror att det beror på två utvecklingar. Dels är vårt språk alltmer intimt, också i mer formella sammanhang som tidningstexter och TV-prat. Vi säger saker vi förr mest sa till polarna också till läsarna, lyssnarna och tittarna. Med intimiseringen kommer också intima ord, som kramar, förnamn och fula ord.
För inte länge sedan hade en svordom varit otänkbar i TV. Sedan började de dyka upp, men man ursäktade sig genast, och nu tror jag folk svär utan eftertanke. Om Christina Gyllner, som vann TV-programmet Hela Sverige bakar, brände sig på plåten sa hon kanske jäklar eller till och med fan, och det var helt okej.
Den andra utvecklingen är att starka ord gärna tappar i styrka och till slut blir ofarliga. Gammaldags svordomar är mesiga. Och utländska svordomar tappar i styrka när de importeras. Det är värre att säga shit i Los Angeles än i Göteborg.
Så, om du tycker att ordet shit fyller en funktion i texten, tror jag inte att någon läsare kommer att reagera.
