Ordlistan är ingen bibel
Det finns en allmänt utbredd uppfattning om att SAOL är rättesnöre för svenska språket. Under början av 1900-talet hade ordlistan officiellt uppdraget att vara normerande. Så är det inte längre.
För ett tag sedan nämnde jag i språkspalten att formen medier är att föredra framför media.
En läsare har skrivit ett brev med påpekandet: ”Enligt Akademiens ordlista finns två alternativ: Sanera svenska medier eller sanera svenska media. Grundformen är medium, bestämd form mediet pluralformen medier eller media. Det borde mediebranschens medarbetare veta.”
Visst har han rätt. Men problemet är just att det finns två alternativ och att journalisten därmed blir tvungen att välja. I det valet ger Svenska Akademiens ordlista, SAOL, ingen större ledning, även om den i andra sammanhang är ett behändigt hjälpmedel.
bryt
Det finns en allmänt utbredd uppfattning om att SAOL är rättesnöre för svenska språket. Under början av 1900-talet hade ordlistan officiellt uppdraget att vara normerande. Så är det inte längre. De senaste upplagorna har den huvudsakliga ambitionen att beskriva svenska ord så som de används och ger endast i vissa fall försiktiga rekommendationer. Att ord eller ordformer finns upptagna i SAOL betyder alltså inte att de alltid är lämpliga att använda i alla sammanhang. Omvänt finns det heller inte, som vissa tror, någon anledning att undvika ord för att de saknas i ordlistan. ”Det ordet finns inte, för det står inte i SAOL”, är en replik som bara är försvarbar när man vill hindra motståndaren från att kamma hem alltför många poäng i alfapet.
Akademiens ordlista är utmärkt för den som vill kontrollera stavning, men för andra språkliga frågor behövs andra källor.
bryt
För den svenska tidningsvärlden har TTs språkregler traditionellt fungerat som vägledare. Numera finns TT-språket alltid nära till hands på TTs webbplats, kompletterad med Mediespråksgruppens rekommendationer om exempelvis ord som ”medier”. Den mest detaljerade och utförliga handboken för svenska skribenter är annars Svenska språkregler, utgivna av Svenska språknämnden. Ett annat välkommet tillskott för oss som någon gång tvekar om formuleringar är Svenskt språkbruk: ordbok över konstruktioner och fraser, som gavs ut av språknämnden förra året som ersättning för den ålderstigna Svensk handordbok. Det här är hjälpmedel som bör finnas lätt tillgängliga på varje redaktion.
bryt
Men hur var det nu med media? undrar säkert fler än brevskrivaren. Varför kan vi inte nöja oss med SAOLs konstaterande om att det finns två varianter? Var och en kan väl välja den form hon gillar bäst.
Tja, svaret är förstås att det går. Världen går inte under för att folk skriver och säger media. Däremot tycker jag, liksom de flesta språkvårdare, att pluralformen medier är mer lätthanterlig och smälter bättre in i svenska språket.
Ett problem med den latinska pluralformen är att den inte kan böjas i bestämd form. Engelskan – som säkert bidragit mer till att sprida formen i Sverige än vad latinet gjort – kan lätt lösa problemet med sin fristående bestämda artikel men i svenskan behöver vi hänga en ändelse på orden. Ett annat problem är att den främmande formen ofta missförstås och uppfattas som singular. Ett tredje problem är att vissa tror att det finns en betydelseskillnad mellan de båda pluralformerna. De kan använda ”media” i mer generella utsagor men ”medier” när de syftar på specifika exempel och inbillar sig att alla andra också uppfattar distinktionen. Pluralformen smyger sig dessutom ofta in i sammansättningar, där medie- är den korrekta formen.
Det finns alltså flera funktionella skäl till att välja böjningen medium, medier, medierna och medie. Samtidigt går det aldrig att tvinga någon att ta till sig goda argument. Den som absolut vill skriva och säga media kan förstås vifta med SAOL så länge som redaktionen faller för alfapetknepet.
eva.martensson@mh.se
