Otto Sjöberg har fattat att Internet finns
Veckans krönika handlar om vår journalistroll, den jämför Laila Freivalds med Richard Nixon och diskuterar Otto Sjöbergs omdöme men börjar med ett gulnat exemplar av Sydsvenska Dagbladet Snällposten
Veckans krönika handlar om vår journalistroll, den jämför Laila Freivalds med Richard Nixon och diskuterar Otto Sjöbergs omdöme men börjar med ett gulnat exemplar av Sydsvenska Dagbladet Snällposten som jag hittade på botten av en låda bland saker som mina gamla föräldrar lämnat efter sig.
Tidningen var uråldrig. Inte så gammal kanske, från 1972, men uråldrig för att den kom från en epok som för länge sedan gått i graven. Här följer till exempel några höjdpunkter ur TV-tablån för denna sedan evigheter förbleknade tisdag:
TV1:
11.30 Riksdagens Högtidliga Öppnande.
17.45 TV-Nytt Budget-Extra
18.30 Fast vi är gamla gubbar Porträtt av Axel Käck, känd gestalt i Limhamn.
19.00 Natur i Asien Djurlivet i en indisk skog – FÄRG!
20.00 Finansminister Gunnar Sträng presenterar årets budget – FÄRG!
20.20 Caprice Orphei Drängs i en inspelning från Uppsala Universitetsaula i höstas.
21.05 Från konstens värld Tecknad ungersk kortfilm
TV2 kontrade med Dansk långfilm – Fyrtornet och Släpvagnen följt av kvällens höjdpunkt:
20.30 Budgeten och Politiken Finansminister Gunnar Sträng utfrågas av Christer Pettersson och Christina Jutterström – FÄRG
21.00 Nationalitet okänd Sjätte och sista programmet i en serie dokumentärer om zigenarnas situation.
bryt
Kanske är denna sista programpunkt den som slutgiltigt placerar kvällen i en förgången epok, en där man utan att tveka kunde göra en dokumentär i sex delar om en utsatt folkgrupp och sända dem på bästa sändningstid.
Men titta gärna igenom tablån en gång till och tänk inte så mycket på hur TV-mediet utvecklats, inte på hur public service förfallit alternativt hur mycket rikare en TV-kväll är i dag utan föreställ er det faktum att en dag i början av 1970-talet tyckte större delen av vår yrkeskår att det här var en väldigt lämplig TV-kväll, eller i varje fall att det inte var något uppseendeväckande fel med att visa just detta.
Det här är nämligen vårt jobb, att bestämma vilken information folk ska få.
Det kan sedan kvitta om ni anser att journalistik är ett kall där vi är satta att granska, skildra, avslöja, om ni tycker att det handlar om att kränga lösnummer eller försöker redigera en hyfsad familjesida, vårt jobb är ändå att bestämma vad det är folk ska få för information. Människorna som satte ihop TV-kvällen ovan var inte dåliga journalister, de såg sig inte som maktens megafoner eller statens representanter utan de försökte troligen göra ett jobb de som journalister kunde vara stolta över.
bryt
Om 30 år när mina ungar hittar dagens morgontidning kommer de troligen att reagera lika starkt och kanske till och med på själva denna journalistiska grundtanke, att försöka bestämma vilken information det är folk ska få ta del av.
Titta på Laila Freivalds. Hennes undergång orsakades av en arrogans som byggde på den grovt felaktiga grunden att UDs information var bättre än den som svenska folket hade tillgång till. Man kan vara kaxig om man vet hur det är och Freivalds trodde att hon visste hur det var. I själva verkat talade hon till fem till sex miljoner dagliga Internet-användare som själva hade skaffat sig betydligt bättre information än den hon hade tillgång till. Så hon föll för att hon inte förstod att Internet blivit viktigt precis så som Richard Nixon en gång förlorade mot John F Kennedy därför att han inte förstod att TV blivit viktigt.
bryt
Jag tror dessutom att Internet i grunden förändrat villkoren för vårt jobb på ett sätt som TV aldrig gjorde och att vi måste förstå hur för att inte bli en kår av ytterligare 16 000 Freivaldsar. Jag är med på ett antal olika mejllistor och de vanligaste frågorna där är ofta av typen ”Vem är 36-åringen?” och ”Har någon en länk till videon?”. Namnet och videon kommer alltid inom några minuter och det är exakt det som Otto Sjöberg förstått när han väljer att publicera Hagamannens namn och bild. Varför maska bilden och tala om ”33-åringen” när fem sex miljoner svenskar redan vet?
På det sättet är Internet verkligen en revolution. Folket har tagit makten. Från oss. Och det kan vara ett bra skäl till att bli upprörd. Men inte på Otto Sjöberg.
erik.hornfeldt@tre.se
