På knä inför den heliga bilen
Att rusa till bilens försvar verkar sitta i den redaktionella ryggmärgen. Visst, bil är kul. Fartvinden i sommarhåret är roligare än ”bilar är hårda och barn är mjuka”. Spinnande motorljud sexigare än smältande nordpolen. Men hur länge till ska bilburen manlig medelklass tillåtas sätta ribban för svensk biljournalistik?
Åååh, denna bil, denna heliga bil.
Liten journalistisk grundkurs i biljournalistik. Bakgrund: Bensinpriset har gått upp på grund av världsmarknadspriset och dollarn.
Hur göra nyhetsinslag?
1) Gå till närmaste bensinmack. Stick upp mikrofonen i ansiktet på någon som just tankat för 518 spänn. Fråga: Är bensinen för dyr?
2) Bygg på med följdfrågan: Vissa politiska partier tycker att bensinen ska vara dyr, vad tycker du om det?
3) Upprepa frågorna till flera bilister. (Glöm inte att en måste vara kvinna).
OBS: Intervjua absolut inte några cyklister eller människor som åker kollektivtrafik.
I uppföljaren nästa dag kör på någon lobbyorganisation eller parti som kräver: SÄNK BENSINSKATTEN! Sedan kan du låta fokus glida över till: PÄR NUDER (roligare än ”staten”) blir rik på det höjda bensinpriset. Och så ett pratminus från någon:
– PÄR NUDER din giriga OLJESCHEJK…
På tredje dagen kan redaktionen dra igång ett upprop som undertecknas på Internet: ”Sänk skatten på vår bensin, Nuder”. Gör snyftreportage om fattig och enbent landsortsbo som inte har råd att köra till doktorn tjugo mil bort. (OBS: Det kan ta tid att hitta lantisen då du har få kontakter i de kretsarna).
Och så kronan på verket: Skriv en ”analys” om att det parti som lovar sänkt bensinskatt kommer att vinna valet. Hänvisa till alla hundratusentals människor som skrivit under uppropet.
Och framför allt – KOM IHÅG: Blanda inte bensinpris med eventuella konsekvenser som koldioxidutsläpp eller växthuseffekten.
Japp, så var det klart. Bara att ta stadsjeepen hem.
bryt
Det här är inte en överdrift. Allt detta är exempel hämtade från svenska medier under denna sommar. Det tog tusen år och hela sommaren innan Aktuellt till slut ställer den självklara frågan… Finns det möjligen några fördelar med dyr bensin?
Bilismen är en helig ko i Sverige – och inte bara för dem som bor 20 mil från affären i yttersta Torneträsk – utan lika mycket för de bilburna stockholmarna i villaförorterna. Medierna har en blind fläck lika stor som en helsidesannons när det kommer till biljournalistik. Och det trots att varje tidningsredaktion med självaktning har en egen specialiserad bilman som bevakar bilfrågor.
Bilfrågorna kan handla om att kvinnor kör sämre än män… att vara först med att visa bilder från Volvos hemliga reklamfilm för nya Volvon… eller kanske ”P-TERRORN” som rasade på Stockholmslöpsedlarna för några år sedan.
Det som gör bilfrågorna extra intressanta är att just regelbrott i trafiken gärna försvaras av samma människor som upprörs över andra typer av regelbrott. ”P-terrorn” bestod i att felparkerare bötfälldes, på samma sätt som att plankare i tunnelbanan bötfälls. Skillnaden är att planka.nu inte har några anhängare bland kolumnister, kampanjjournalister eller ledarskribenter. P-terror betyder helt enkelt inte plankningsterror utan parkeringsterror.
bryt
Att rusa till bilens försvar verkar sitta i den redaktionella ryggmärgen. Visst, bil är kul.
Fartvinden i sommarhåret är roligare än ”bilar är hårda och barn är mjuka”. Spinnande motorljud sexigare än smältande nordpolen. Men hur länge till ska bilburen manlig medelklass tillåtas sätta ribban för svensk biljournalistik?
