Piratpartiet är 2000-talets Ian och Bert

Nu tänker Piratpartiet förstås inte ta sådant ansvar. Piratpartiet söker sitt mandat med en enda fråga på sitt program: Den att gratis är gott. Vad vet vi egentligen om det här? Personerna? Bevekelsegrunderna? Mycket lite. Det finns en rad skäl till det. Journalistisk konservatism och bristande omvärldsbevakning är viktiga sådana. Men poängen är att det i första hand verkligen inte handlar om att hålla med eller inte hålla med om Piratpartiets enda ideologiska idé. Det handlar om helt normal granskande journalistik, som ännu inte har gjorts.

Det är helt enkelt dags att lugnt och sansat, med vanliga journalistiska verktyg, granska internets svar på Ian och Bert, Christian Engström och Rick Falkvinge. Likheterna mellan Piratpartiet och Ny demokrati är slående. Det är bara att stämma av på checklistan:

• Folklighetselitismen. Anspråket att se och förstå saker som andra ännu inte förstår.
• Den gränslösa populismen.
• Hån och förakt som metod för att möta motstånd.
• Den totala avsaknaden av politisk helhetssyn.
• Vulgärestetiken.
• Den konsekvensfria politiken. Förändringar ska drivas igenom utan analys av effekterna.
• Företrädarna. Två tveksamma frifräsargrabbar av besserwissertyp, lite olika på ytan men i själva verket mycket lika.
• Deras following, som såvitt jag kan bedöma huvudsakligen är proselyter (slå upp, gärna i en ordbok som skyddas av upphovsrätten!) som för första gången besjälas av en politisk fråga, och därför agerar med samma enögdhet och samma besatta enfrågeperspektiv på tillvaron som sina företrädare.

Varför ser det ut på det här sättet? Vilka är Piratpartiets planer vad det gäller politik som inte rör upphovsrätten? Hur ser partiets finansiering ut? Vilka är deras företrädare, egentligen? Var befinner sig partiet på höger/vänster-skalan? Skulle partiet stötta en alliansregering eller en vänsterregering? Det är inget konstigt med de här frågorna. Det är bara frågor som den politiska journalistiken bör ställa till alla partier som söker parlamentarisk makt.

Annons

Piratpartiet fick 34 918 röster i riksdagsvalet 2006. Det är inte så mycket, men det är inte så lite heller, och det blir fler nästa gång. Någon politisk substans finns det inte hos Piratpartiet i dag. Deras kampanj mot hur ett samhälle ska värdesätta intellektuellt arbete kan få förödande konsekvenser – om inte deras idéer möter ett intelligent försvar och en uppriktig omprövning av argument och principer. Och så vanlig, hederlig granskande journalistik, förstås.

P.S. Allt fler inser presstödets bisarra beskaffenhet. För er som tvekar kommer här ett fint exempel: Visste ni att miljardkoncernen Stampen får ungefär tre miljoner kronor om året för att kunna ge ut Kungsbacka-Posten, som i sin tur använder dessa pengar till hiskeliga annonsrabatter? Målet? Att slå undan benen på den helt oberoende och medlemsägda tidningen Norra Halland. Säg sedan att detta inte är ett sjukt system.