Populära modeord dalar fort
På TV pågår en av alla partiledardebatter. Det är slutet av januari och den så kallade superveckan, med dagliga möten mellan de ledande politikerna. En strid i striden handlar om orden. Så här i början av valrörelsen gäller det att etablera sina ord. Vem står för arbetslinjen, vem minskar utanförskapet eller vem hjälper dig att lägga vardagspusslet?
Nja, det där sista, vardagspussel, är hyfsat dött nu. Det föddes tillsammans med synonymen livspussel på 90-talet. Min känsla är att det mest användes av borgerliga politiker. Det togs upp i Språkrådets nyordslista 2007. Enligt tidningsarkiven Presstext och Retriever nådde det sin höjdpunkt 2008 och har dalat fort sedan dess.
Så går det för de flesta modeord. Är de riktigt poppis tycks de också dala fortare. Enligt språkvetaren Lars Melin är livslängden fem år för tillfälliga succéer. Samma snabba uppgång och fall gäller också tillfälligt populära förnamn. För tre år sedan gjorde till exempel förnamnet Wilma raketkarriär. Det var nummer ett i namntoppen år 2007. Men redan året därpå var det nere på en blygsammare niondeplats. Där ligger det nu kvar.
I partiledardebatten märks att andra ord, som etablerades förra valet, kommit för att stanna. Arbetslinjen och utanförskapet används nu av alla. De blir som varumärken som blir allmängods och används som generella termer för alla tillverkares produkter av samma typ. Som att kalla vilken bärbar musikspelare som helst för ipod, eller alla bilar som liknar en Jeep för just jeep. Varumärkesexperter blir vansinniga, eftersom de tycker att företaget som äger ordet tappar kontrollen. Språkvårdarna är mer besinnade, men får stå ut med frågor om det ska vara stor eller liten bokstav.
Vilka ord ska etableras denna valrörelse? Partistrategerna jagar nya ord att lansera. Ord som förknippas med bara ett parti och en åsikt. De ska vara lagom vaga och fånga en stämning eller fråga som verklighetens folk intresserar sig för. Som just verklighetens folk. Det användes av Ian Wachtmeister i början av 90-talet. Försvann omkring 1994, för att sedan väckas på nytt av Göran Hägglund i sitt inledningstal den 26 juni 2009 vid partiets riksting i Västerås.
Visst suckar många när något ord blir så där löjligt överanvänt. När det är så uppenbart intränat och uppmuntrat av någon inhyrd valstrateg. Vi fnyser åt begrepp som vi tycker helt tömts på sitt innehåll och bara blivit floskler. Men det finns lika många exempel på lysande ord, som fångar precis det jag känner och hjälper mig att uttrycka nya företeelser och tankar. Det är ju därför de bli populära. Jag klarar mig inte längre utan ord som hemester och stjärnfamilj (som båda finns i nyordslistan för 2009).
Enligt Lars Melin kom många av förra decenniets modeord från företagsvärlden. Corporate bullshit kallar han det. Men nu spår han att utelivet, matlagning och kändiskockarnas värld ska smitta av sig i språket. Vi har redan koka ner och lägga locket på, men mer ska komma enligt Lars Melin.
Jag slötittar på debatten i TV. Där är det inte mycket nyskapande köksinspirerad vokabulär. Jag reagerar bara på ett nyord. Ovanligt ofta använder både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt anställbarhet. Jag hade inte hört ordet förut. Men det visar sig vara ett gammalt EU-ord, myntat en gång av Allan Larsson, som nu dammades av.
Ska det bli årets politiska modeord?
