Public service jobbar inte i lufttätt rum
På stämman i maj ville Moderaterna i Västra Götaland krympa public service, och slopa eller minska avgiften. Moderaterna i Stockholm höjde snabbt budet: de ville lägga ner rubbet! Bort med SVT, SR och UR.
Riksmoderaterna blev tagna på sängen. För inte länge sedan rådde relativ politisk enighet om vikten av att stärka och värna public service. M mäler inte ut sig på den punkten. SD har som enda parti avvikande uppfattning, liksom frifräsare i olika partier, till exempel KDs Sara Skyttedal, som vill krympa public service med 80 procent.
Men idén att skrota public service är en gammal älsklingstanke hos Moderata Ungdomsförbundet, och det var de som lockat med sig Stockholms läns Moderater. För MUF har det nog mindre med den påstådda vänstervridningen att göra, och mer med drömmen om Absolut Frihet i etern. Det Fria Ordet ska inte finansieras av staten.
När Mats Svegfors debatterade ämnet med en MUF-representant i P1 Morgon, hörde man hur tungan skrynklade ihop sig på den gamle radiochefen. Surt. Eftersom Svegfors även varit chefredaktör för Svenska Dagbladet, kunde han där och då kort förklara hur åtminstone Stockholms näst största morgontidning helt och hållet haft det statliga presstödet att tacka för sin överlevnad. Detta bet inte alls på MUF.
Men MUFs starkaste skäl till att driva frågan handlar inte om ideologi, utan om uppmärksamhet. Journalister hugger glupskt på ämnet, naturligtvis.
Sent i maj kom SOM-institutet i Göteborg med en färsk rapport om förtroendet för medierna. Under rubriken ”Storm och stiltje” undersöker docent Ulrika Andersson hur synen på public service polariserats allt mer. Förtroendet för nyhetsmedier är relativt högt i Sverige, ungefär 80 procent av användarna tycker att medierna ger en hygglig bild av världen.
Men vår syn på medier blir allt mer polariserad, och det handlar om vår politiska förhandsinställning. Ju mer högerut, desto sämre gillar man public service. Medan folk med vänstersympatier litar mer på SVT, SR och UR. Detta är rön som borde oroa public service-kramarna. Och public service.
Det spelar tydligen ingen roll att all forskning (inte bara från Göteborg) pekar på att det är de borgerliga partierna som gynnas mest i public service-bevakningen, åtminstone i valtider. De partier som missgynnas är Vänsterpartiet – och Sverigedemokraterna.
Men jag misstänker att förtroendet för public service urholkas från flera håll. Det handlar nog inte bara om politik.
Att public service sysslar för mycket med underhållning och tingeltangel är en spridd uppfattning, både till höger och vänster. Tidningsutgivarna har länge kampanjat mot både SRs och SVTs webb-utgivning. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skulle inte ha något emot att börja producera public service-material i större skala, enligt dansk modell. När danskarna bantade Danmarks Radio sockrade man dieten med en kulturfond, där andra medieföretag kunde söka pengar för att producera ”public service”-innehåll till en ny tv-kanal.
Det skulle förvåna mycket om inte Sverige sneglar mer åt det här hållet. Debatten har bara börjat. Ju mer ansträngd den privata mediemarknaden är – eller upplevs vara – desto fler lystna blickar kastas på SVT-miljarderna.
Låt oss bara komma ihåg en sak. Public service jobbar inte i lufttätt rum. Hög kvalitet i SVT och SR sporrar hela det svenska medielandskapet, gynnar all sorts journalistik – och kultur. Det är inte alls säkert att den kulturella Friheten ökar för att statens kaka minskar. Det kan bli tvärtom. Risken är att alla förlorar på ett strypt public service.
