Regler om skiljetecken – inte alltid så lätt
Det mest misshandlade skiljetecknet på tidningssidorna är ändå ”stycketecknet”. Styckenas uppgift är att signalera vilka delar i texten som innehållsligt hör samman. Väl genomtänkta stycken är ovärderliga vägvisare för läsaren. Alltför ofta hackas tyvärr tankegången sönder i redigeringen.
”Likaväl som det är Er plikt att stava riktigt är det Er plikt att interpunktera riktigt. Det är en plikt både mot andra och mot Er själv. Den som skall läsa vad Ni skrivit, har rätt att fordra att han skall kunna göra det utan allför mycket besvär.”
Kursbrevsförfattaren Viktor Welanders inledningsord till Hermods korrespondenskurs i Skiljeteckenslära från 1942 håller än. Men tack och lov har reglerna förenklats. Ingen behöver kämpa sig igenom fem fullspäckade kursavsnitt med anvisningar och övningar för att kunna hantera skiljetecknen. Knappt 50 luftiga sidor i språknämndens Svenska skrivregler räcker långt.
bryt
Det tidiga 1900-talets logisk-grammatiska kommatering krävde ett fullständigt grepp om satsläran. Den moderna tidens tydlighetskommatering ställer mer modesta krav. Fast det betyder inte att skiljetecknen har blivit mindre viktiga.
De flesta frågor jag får kring interpunktion handlar om kommatecken. Kommat används visserligen mera sällan än för ett halvsekel sedan, men de gånger det används ska det sitta rätt. Tecknets uppgift är att förebygga missförstånd och göra läsningen enklare och tydligare. Den enkla grundregeln är att komma ska sättas mellan led som är förhållandevis fristående från varandra men aldrig skilja led som hör nära ihop. Ibland verkar det vara enklare sagt än gjort.
På senare tid har kommatecknet börjat dyka upp i uppräkningar även framför ett avslutande ”och”. Mest förekommer det hos unga skribenter som läser mycket engelska och tror att reglerna ser likadana ut i svenskan. Andra har i gengäld bankat in den svenska regeln så hårt att de tror att de aldrig får sätta ett kommatecken före ett ”och”. De har missat att den regeln endast gäller uppräkningar. När ”och” inleder en ny fullständig sats inom en mening ska tecknet tvärtom sättas ut för tydlighetens skull, om meningen inte är väldigt kort.
bryt
Annars är nog semikolon det mest missförstådda skiljetecknet. Det har blivit lite trendigt, kanske till följd av att det används mer – och annorlunda – i engelskan. Jag instämmer gärna i Hermodskursens uppmaning: ”Var sparsam med semikolon!” även om jag kan njuta av kursbrevets goda exempel: ”På marken ser man sällan svalan; hennes ben ägna sig föga för gång”.
Ska tecknet användas, ska det användas just så här. Semikolon är tecknet mitt emellan komma och punkt, men eftersom det är så pass sällsynt får det en särskild effekt när det används. Det korta rådet är: sätt aldrig ut ett semikolon på ett ställe där det inte skulle gå att sätta punkt. Fundera sedan ännu en gång över om punkt, komma eller bindeord skulle passa bättre. Och före anföring, uppräkning eller exempel finns inget att fundera över. Där gäller vanligt kolon, som må ha liknande utseende men helt annan funktion.
bryt
Det mest misshandlade skiljetecknet på tidningssidorna är ändå ”stycketecknet”. Antagligen tänker inte många på att ny utgång kan betraktas som ett skiljetecken, men Siv Strömquist, som skrivit en hel doktorsavhandling om styckeindelning, beskriver ny rad eller indrag just som ett skiljetecken som är större än punkt.
Styckenas uppgift är att signalera vilka delar i texten som innehållsligt hör samman. Väl genomtänkta stycken är ovärderliga vägvisare för läsaren. Alltför ofta hackas tyvärr tankegången sönder i redigeringen. När ljus och luft på tidningssidan blir viktigare än textens sammanhang känns Hermodskursens öppningsord riktigt angelägna.
eva.martensson@miun.se
