Robinson viktigareän världen för SVT

Att en kolumnist på ledarsidan i vår malligaste morgontidning kan beskriva dödsoffer bland palestinska demonstranter med så ursinnigt ordval att det måste hämtas från avfallshantering, är i sanning uppseendeväckande. Men så skedde häromveckan, utan att väcka uppseende.

Kolumnisten riktade sin vrede och sitt förakt mot att den ockuperade palestinska befolkningen ”återanvände” de dödsskjutnas lik i propaganda.

Det vill säga, först har ju de stenkastande och slangbelleskjutande ungdomarna använts i det dolska syftet att försöka bli skjutna till döds. Efter sin död används de åter.

Annons

Sannolikt skulle ingen icke-muslimsk befolkning kunna beskrivas som mänskligt avfall utan att det väckte enorm och berättigad indignation. Man behöver inte ens göra det klassiska tanke-experimentet att byta ut orden jude mot arab.

Någonting har hänt med Sveriges hållning till konflikten mellan israeler och palestinier, både politiskt och publicistiskt.

Utrikespolitiskt har Sveriges hållning förskjutits långt bort från tiden för Olof Palme och hans medhjälpare Sten Andersson, Pierre Schori och andra. Göran Persson har rest tillbaka till tiden för andra världskriget och hämtar utgångspunkten för sin hållning till frågan om en palestinsk stat i nazismens förintelseläger. På så vis är det logiskt att Sveriges FN-representation tvingades lägga ner sin röst när FNs generalförsamling kritiserade de israeliska dödsskjutningarna. Enligt Sverige/Göran Persson var detta inte övervåld.

Det är möjligt att anti-intellektualiseringen av Palestina-konflikten för med sig en allmän förskjutning i opinionen till Israels förmån. Det är möjligt att en sådan förskjutning också minskar beredskapen för grovt rasistiska formuleringar som den av kolumnisten på ledarsidan i vår malligaste morgontidning.

Men den publicistiska frågan är, om inte den minskade utrikesrapporteringen också i hög grad bidrar till förgrovad och förenklad politik. Ju färre kunskaper desto större utrymme för känslomässiga förenklingar.

Starkast bland de medier som förmedlar kunskaper om världen är televisionen. Men den anglo-amerikanska dominansen över vår TV, också vår svenska TV, har ökat år från år. Samtidigt som den svenska public service-organisationen skär ner sina resurser. Eftersom det ändå finns så mycket anglo-amerikanskt bildmaterial att köpa.

Emellertid blir dessa internationella nyhetsbyråer mer och mer lönsamhetsinriktade. De skall ju sälja och det som säljer bäst är förstås action.

Om israelerna bombar ut ett av PLOs kontor i Gaza lär vi inte missa de bilderna. Eftersom den så kallade världspressen stod och väntade med uppställda kameror. Bra stenkastningsbilder lär vi få se många. Liksom ambulanser på två hjul och skjutande israeler.

I det affärsläget blir det ingen bra idé att ge sig ut på det journalistiska fältet för att söka mer djupliggande förklaringar till all action. Bilderna från det attraktiva våldet måste i så fall kompletteras blott med gissningar och allmänna funderingar. Som när Aftonbladets korrespondent i New York (!) visste att det inte var så allvarligt med dödsskjutna palestinska demonstranter för att de egentligen bara användes som propaganda. En fundering som sedermera såväl viss kolumnist i viss morgontidning som Hennes Majestät behagat ansluta sig till.

När medborgarna blir sämre informerade om händelser ute i världen så ökar naturligtvis utrymmet för politiska förenklare som Göran Persson.

För statstelevisionens del motiveras säkert försämringarna med vanligt corporate bullshit, det vill säga svammel om kostnader och affärsmässighet. Mot det kan man bland annat invända att det är osannolikt att Robinson-underhållning bör prioriteras före världen.

Det är en bra fråga, en av flera möjliga.

Jan Guillou