Rundringning och rundgång

Länge hade jag för vana att vakna till morgonekot klockan sju. Det har jag inte längre. Jag vaknar numera till vadsomhelst utom till morgonekot.

I synnerhet på sommaren då alternativet kan vara en hackspett mot husgaveln eller tornseglarnas skriande eskaderdykningar över gräsmattan eller regnets smattrande mot fönsterblecket. Vill jag veta vad som hänt i världen medan jag sovit, vilket är skälet till att jag har haft för vana att vakna till morgonekot, kan jag lika gärna titta i morgonkaffesumpen som att lyssna till morgonekot.

Om någon tycker att jag överdriver så är det riktigt. Förr eller senare får jag också i morgonekot veta något om vad som har hänt i världen medan jag sovit. Ibland får jag till och med alldeles förträffliga rapporter om vad som har hänt i världen eftersom det på Ekot finns alldeles förträffliga journalister som från tid till annan tillåts rapportera om den saken.

Problemet är att när Ekot har kommit fram till den saken har jag redan stängt av radion och somnat om.

bryt

Vad som nämligen inte är en överdrift är att alla de morgnar som Ekot råkar ha gjort en rundringning till ett okänt antal länsarbetsdirektörer eller sjukhusdirektörer eller personalchefer eller fackordföranden eller socialsekreterare eller IT-konsulter eller äldreombudsmän eller aktieanalytiker eller vilken annan tänkbar eller otänkbar kategori i samhället som helst vars sammanräknade åsikter just denna morgon kan förse oss med nyheten om någon hittills försummad statistisk aspekt av tillståndet i landet, så slår det ofelbart ut tillståndet i världen. Det finns ingen rundringningsnyhet så obetydlig att den inte slår ut världen.

Den inte bara slår ut världen. Den slår också ut stora delar av efterföljande nyhetssändningar under morgonen och dagen. Rundringning förebådar nämligen rundgång. Repriser av rundringningen. Rundringningar om rundringningen. Debatter om rundringningen. Ring P1 om rundringningen.

Det är inget fel att ringa runt. Det ingår i varje journalists arbete. Men rundringningar i sig är inte journalistik. I varje fall är de mera statistik än journalistik. Ibland får man intrycket, i synnerhet klockan sju på morgnarna, att Ekot istället för journalister har rekryterat en hel avdelning rundringare från Statistiska Centralbyrån eller Demoskop eller något av de oräkneliga marknadsundersökningsinstitut som dagligen invaderar mina telefoner.

Jag anar naturligtvis varför det har blivit på detta viset. Rundringningar kostar lite och kräver inte mycket journalistisk bearbetning. Snabbt in, snabbt ut. Rundringningar anses vara ”egna nyheter”. Egna nyheter anses vara mera värda än andras nyheter (där ryker världen). På frasen ”en rundringning som Ekot har gjort” fick jag hundratjugo träffar på Google (ingen journalistisk insats det heller). Frasen är ingen tillfällighet. Vad som oavbrutet poängteras (eftersom det är det som ger poäng i journalistvärlden) är att det är just Ekot som har gjort rundringningen.

Lyssnarna ska förväntas ta av sig hatten av beundran.

bryt

Jag tar naturligtvis inte av mig hatten och jag känner ingen som helst beundran inför en sådan ”journalistik”. Jag har förvisso själv utförligt argumenterat för (i boken Tankar om journalistik) att nyhetsvärdering i grunden är en subjektiv verksamhet och att mina värderingar av vad som är viktigt att vakna till på morgonen och Ekots värderingar av vad jag bör vakna till följaktligen kan skilja sig åt utan att den ena värderingen nödvändigtvis behöver vara mera ”rätt” än den andra.

Det kan dock inte rimligen betyda att den egenhändigt rundframringda kråkvinkeln på än det ena än det andra, regelmässigt ska bedömas gå före rapporter och kommentarer från aldrig så dramatiska händelser som har utspelat sig i världen medan vi har sovit. I varje fall inte i ett program med Ekots historiska traditioner och ambitioner.

Om så likväl har blivit fallet återstår bara ett radioprogram på morgnarna för sådana som jag:

– Hallå Täppas, vad i helvete har de för sig på Ekot klockan sju?!

Göran Rosenberg