SDs debattartikel hotar muslimer
Allt tyder på att vi kommer att välja in ett främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag i valet i höst. Om det finns kanske inte annat att säga än att vi får de partier vi väljer och att de partier vi väljer representerar vad vi tycker. I varje fall är det så den parlamentariska demokratin är tänkt att fungera.
Om sin främlingsfientlighet har Sverigedemokraterna aldrig hymlat, i synnerhet inte om sin fientlighet mot "muslimer". I en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet i höstas skrev partiledaren Jimmie Åkesson om muslimerna i Sverige "som vårt största utländska hot sedan andra världskriget". Man får anta att de som tänker rösta på Sverigedemokraterna i höst känner till partiets uppfattning på den punkten och delar den.
I varje fall är detta vad demokratin förutsätter.
Det bör understrykas att Jimmie Åkesson inte gör någon skillnad på muslimer och muslimer, eller på en tolkning av islam och en annan. Det utländska hot mot Sverige som han målar upp kommer urskillningslöst från hela "den muslimska befolkningsgruppen" och från varje form av islam. Det bör därför inte komma som någon överraskning om Jimmie Åkessons anhängare och väljare kan få för sig att människor som ingår i den muslimska befolkningsgruppen ska betraktas och behandlas som fiender. Och det bör därför inte heller förvåna om människor i "den muslimska befolkningsgruppen" känner sig angripna och hotade av Åkessons yttrande. Att definiera och peka ut en befolkningsgrupp som det största hotet mot Sverige sedan Nazityskland kan ju i praktiken ses som en uppmaning till strid mot gruppen i fråga.
Ett yttrande med en sådan avsikt och innebörd är inte självklart förenligt med demokratin.
Följaktligen var det synnerligen befogat av ett antal personer att anmäla Åkessons artikel till JK för misstänkt brott mot lagen om hets mot folkgrupp. Och synnerligen obefogat (för att inte säga obegripligt) av JK att inte ens ta upp saken till prövning – med argumentet att lagen om hets mot folkgrupp ger utrymme också "för kritik av folkgrupper eller av skilda företeelser knutna till grupperna".
Jag tror att JK har missuppfattat vad saken gäller. Åkessons artikel är inte problematisk därför att den kritiserar "skilda företeelser" inom den muslimska befolkningsgruppen. Den är problematisk därför att den urskillningslöst pekar ut den muslimska befolkningsgruppen som ett hot mot nationen. Det finns så vitt jag förstår inget som den muslimska befolkningsgruppen kan göra för att sluta utgöra ett hot i Sverigedemokraternas ögon – annat än att försvinna. Med sitt yttrande "kritiserar" inte Åkesson muslimerna i Sverige. Han hotar dem.
Lagen om hets mot folkgrupp (BrB 16:8) syftar på meddelanden eller uttalanden som "hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp" med anspelning på exempelvis trosbekännelse. Det är inte svårt att uppfatta Åkessons yttrande som ett hot mot den muslimska befolkningsgruppen. Nazisternas förföljelse av judarna (det avgörande skälet till införandet av lagen om hets mot folkgrupp 1948) byggde på att judarna konsekvent utpekades som ett hot (mot Tyskland).
Jag kan inte tänka mig att lagen om hets mot folkgrupp skulle tillåta Åkesson att peka ut den judiska befolkningsgruppen som ett hot mot Sverige. Om JK anser att lagen tillåter det förstår jag hans beslut. Om han anser att lagen tillåter det ena yttrandet men inte det andra förstår jag honom inte.
Det är mycket som Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna har laglig rätt att säga om såväl muslimer som islam, men det betyder inte att de har laglig rätt att säga vadsomhelst. Sverige har länge varit förskonat från den grova hetspropaganda mot muslimer som finns i exempelvis Danmark, och även om det retoriska klimatet nu hårdnar också här och Sverigedemokraterna har fem procent i opinionsmätningarna så är det inte avgjort att vi måste följa i danskarnas spår.
I varje fall borde vi veta att bättre bevaka de lagliga yttrandefrihetsgränser som faktiskt finns.
