Sextrakasserier finns på en redaktion nära dig
Det är ett ofrånkomligt faktum att flera större svenska mediearbetsplatser dragits med återkommande problem med sexuella trakasserier mot kvinnliga medarbetare. I vissa fall har anklagelserna utretts, i andra inte.
När jag var i Indien i januari blev jag inbjuden till ett seminarium för kvinnliga journalister. Det var ungefär som här. Reportrarna brottades med trycket från en ökad kommersialisering, tidsbrist och pressen på att producera säljande, men inte speciellt betydelsefulla, nyheter.
De stora nyheterna och grävjobben gjordes oftare av manliga reportrar. Kvinnorna gjorde rundisar och mjuka grejor. Något som inte helt överraskande stämmer överens med hur det är även här i Sverige.
Är det verkligen helt omöjligt för SVT att hitta en politisk eller ekonomisk nyhetskommentator som inte kvoterats in på kön? Eller är alla överens om att de kvinnliga reportrarna på SVT ar så djupt inkompetenta att jobbet som kommentator liksom är helt beyond dem allihop?
bryt
Ett annat problem som de kvinnliga journalisterna i Indien återkom till var sexuella trakasserier. Bara att göra ett toalettbesök kunde på sina ställen leda till tafsande eller snoppuppvisning från manliga kolleger. Journalistnätverket hade gjort en enkät där flera av de manliga indiska journalisterna visade sig vara mer benägna än kvinnorna att erkänna att de förekom sexuella trakasserier mot kvinnor på arbetsplatsen. En del försökte att hjälpa kvinnliga kolleger genom sin närvaro, men att anmäla trakasserierna hade inte direkt föresvävat någon.
Men ja, så är det ju ofta i andra ”kulturer”. För inte finns väl liknande problem här i jämställdhetens förlovade land… eller?
bryt
Jo, tyvärr är det så. Det är ett ofrånkomligt faktum att flera större svenska mediearbetsplatser dragits med återkommande problem med sexuella trakasserier mot kvinnliga medarbetare. I vissa fall har anklagelserna utretts, i andra inte. Anmälningar har gjorts. Någon har avskedats. Några män har friats från anklagelserna. Och många (ofta unga eller vikarierande) kvinnor har valt att inte träda fram – för att inte riskera sin framtid och karriär.
Visst, sexuella trakasserier är kanske ett ännu större problem i Indien än här, eftersom tabut gör att problemet knappt är erkänt som existerande. Inte ens på någon annan arbetsplats – inte ens någon som är skitlångt borta. Här är det erkänt – men bara om det är skitlångt borta och INTE på en redaktion nära dig.
Sexuella trakasserier på vissa svenska redaktioner är ett problem. Mycket har dolts och gömts undan. Och många har hjälpt till. För skylla sig själva får även journalister av kvinnokön som är ”dumma nog” att avböja inviter eller inleda eller avbryta förhållanden med manliga kolleger i en högre position.
bryt
Det finns sätt för chefer att medvetandegöra sig och hela arbetsplatsen om de här problemen. Det finns metoder att förebygga. En bra början är att erkänna och ta problem på allvar – även som man eller manlig chef. Och att inte hålla käften om du hamnar i trubbel eller ser någon annan göra det. När din kollega har avverkat ett par vikarier är det kanske dags att blanda sig i.
bryt
Så vad sa de i Indien? En av de äldre journalisterna utbrast besviket: ”Och vi som alltid sett Sverige som ett föredöme”.
Problemet är att Sverige också gärna ser sig som ett föredöme i alla jämställdhetsfrågor – eftersom lagen låter så bra – och oavsett vad som händer i verkligheten bortom lagen.
