Ska gängen besegras behövs fler journalister – inte färre
KRÖNIKA 200 miljarder. Så mycket omsätter den kriminella ekonomin i Sverige. Narkotikahandeln står bara för någon procent, runt två miljarder. Resten består av avancerade ekobrott och bedrägerier, där bolag används som brottsverktyg och var tredje gängkriminell har koppling till en bolagsstyrelse.
– Den organiserade brottsligheten har ett fungerande ekosystem. Vi har inte det.
Orden är Amir Rostamis. Han är professor i kriminologi och regeringens utredare om välfärdsbrott. Nyligen publicerade Stockholms Handelskammare hans och Hernan Mondamis rapport Kriminella entreprenörer. Rostami säger att han tror att den kriminella ekonomin i dagsläget uppgår till 200 miljarder årligen.
Rostami nämner civilsamhället, arbetsmarknadens parter och branschorganisationer som centrala i det ekosystem som behöver mobiliseras som motkraft.
Han menar att samhället har drabbats av tunnelseende och fokuserar på skjutningar och knark, vilket i sin tur hjälper ekoskurkarna att komma undan.
Att polisen ska jaga guccikepskopior längst ned i gängens näringskedja har knappast undgått någon. Det har varit tystare om kostymerna i toppen av den näringskedja som ser barn som skjuter ihjäl varandra som förbrukningsvaror, och att Ekobrottsmyndigheten inte lagför dem.
För samtidigt som de kriminella blir allt bättre på att samarbeta* blir vi andra sämre på att se helheten.
Och inte ens fackförbundet för en av de viktigaste branscherna för att motverka penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet, Finansförbundet, drar sitt strå till stacken, utan skickar i stället motsatta signaler.
Förbundsledningen har beslutat att lägga ned Finansliv med hänvisning till att tidningen ”inte längre är lika viktig för medlemmarna”. De anser att det är viktigare att värva nya medlemmar än att det finns en oberoende tidning som granskar den bransch medlemmarna verkar i.
Sett i ljuset av de miljarder den kriminella ekonomin omsätter årligen och kostnaderna för brottslighetens konsekvenser, är pengar som satsas på journalistik lätta att räkna hem. Journalistik kan rapportera långt innan rättsväsendets kvarnar malt klart och också om sådant som inte uppfyller kraven för att en åklagare ska kunna väcka åtal. Trots det har landets journalister blivit allt färre de senaste åren och inget tyder på att trenden kommer att brytas. Något som inte ens forskarna själva verkar känna till.
Men att forskarna särskilt belyser arbetsmarknadens parter som viktiga för att lösa krisen ger också hopp. De kriminella är kreativa när det gäller att skaffa pengar. Låt oss vara det också.
Varför inte använda kollektivavtalen för att rädda svensk arbetsmarknad ur de kriminellas grepp? Där kan parterna reglera att pengar sätts av till en stiftelse med syfte att finansiera oberoende journalistik.
Alla vinner på det. De friska företagen, vars kriminella konkurrenter avslöjas så att den som vill kan välja ett annat företag. Anställda, som i skydd av källskyddet kan tipsa om oegentligheter som annars inte kommer fram i ljuset. Polis och åklagare, som får kännedom om vilka de bör granska.
Alla. Utom möjligen de som i dag hänsynslöst kan sko sig på andras bekostnad just för att ingen granskar dem.
* Enligt Mondani & Rostami har samarbetena inom ekobrott ökat med 371 procent 1995-2016.
