Skicka kungen till Eritrea?
Det blev en massiv manifestation för yttrandefrihet och till stöd för Dawit Isaak på Kulturhuset i Stockholm den 16 april. 45 av landets ledande författare, journalister och debattörer talade i en minut var.
Tv-journalisten Stig Fredrikson passade på att ställa ett mycket konkret krav: Den svenske kungen måste agera för att får Isaak fri.
Ett brev från kungen direkt ställt till Eritreas president Isaias Afewerki skulle kunna bryta dödläget.
Det kan vara en bra idé.
Inte för att kungen skulle ha något särskilt symbolvärde i Eritrea.
Det tror jag nämligen inte. Eritrea är ett nästan parodiskt exempel på hur ett land har stelnat i befrielsens ögonblick.
I över 30 år definierades befrielsen genom krig, kamp och obändig vilja. Det finns ett klipp på You Tube, en intervju från 1973, som visar vilken logik som styr Afewerkis tänkande. Han talar om självbestämmande för Eritrea, men även om självförsörjning. Ett oberoende land ska stå på egna ben, i princip ska det kunna isoleras helt från omvärlden och ändå klara sig. ”Annars blir man politiskt beroende av andra” , säger Afewerki.
I ett annat klipp, från 1970, talar den nuvarande presidenten om ”det nationella medvetandet”. Han beskriver hur kampen handlat om att radera ut alla etniska och religiösa motsättningar och ersätta dem med ett nationellt medvetande.
I 1970-talets antikoloniala kamp kunde detta tolkas på ett hyggligt positivt sätt. På 1930-talet hade samma ord fått en helt annan klang.
Den som lyssnar till vår tidsretorik från Asmara inser att mycket lite har hänt. Afewereki flyttade med sig militärbarackernas logik till presidentpalatset. Eritrea skiter i vad omvärlden säger. De fängslade journalisterna är ett internt problem som ska lösas internt. I det läget är det tveksamt om den svenska kungen kan göra någon skillnad.
Poängen är att det ändå måste prövas.
Det har snart gått åtta år sedan Dawit Isaak fängslades. Han lider av diabetes och hålls i fängelser kända för sina många dödsoffer. Läget är akut. Om det finns minsta chans att lyckas är det värt ett försök.
Jag är inte någon ovän av tyst diplomati. Ibland kan den fungera. Men även om vi inte vet exakt vad UD har gjort i relationerna till Eritrea vet vi att ansträngningarna har misslyckats. Dawit är inte fri.
Flera ledande diplomater föreslog nyligen att Sverige ska använda morötter istället för piska. Eritrea måste få något för att de släpper den svenske journalisten. Även den vägen måste prövas. Sverige kan till exempel använda EU-ordförandeskapet för att trycka på Etiopien i gränskonflikten med Eritrea.
Kungen och EU. Då kanske även Carl Bildt till slut får tummen ur och reser till Asmara.
