Släpp inte en jävel över bron
Man borde intressera sig mer för hur själva bakgrundsbilden ser ut. Den berättar om en värld som är delad i Inrikes och Utrikes. Två storheter som inte verkar ha så många beröringspunkter. En mycket märklig bild av världen.
Att nationalstaten är död vet ju varje upplyst människa, om inte annat kan man läsa det i tidningen. Vilket är lite märkligt. Är det någonstans som gränserna för nationalstaten upprätthålls strikt och stramt, så är det i dagstidningarna.
I svenska tidningar skriver svenska journalister. Några av dem är utlandsfödda och det kommer säkert att bli fler. Gäller bara att hitta rätt … strategi för att nå dit. Det kanske går att skiva upp dessa journalister i delmål, då blir de jättetunna – och väldigt många. Sedan kan de försiktigt skjutas in under dörrspringan till redaktionerna, liksom utan att det märks.
bryt
Visst händer det att svenska medier ”har främmande”. När The Economist gör sin Skandinavienspecial, och vid högtidliga tillfällen som riksdagsval eller folkomröstning. Då bjuds utländska utrikeskorrespondenter in för att uttala sig – i intervjuer. De borde rimligen kunna skriva själva, men de brukar inte få det. Beror det på att de skulle dumpa – eller pressa upp – svenska journalisters arvoden, eller finns det andra skäl?
När det blir VM-guld i sjukamp är det extra roligt att höra omvärldens syn på Sverige och det svenska, då kommer brittiska, franska och italienska sportreportrar till användning för att bättra på medaljglansen. Sedan blir det vardag och alla journalister går hem till sitt. Det verkar vara klent ställt med utbytet mellan reportrar i olika länder. Varför är det så?
bryt
Underhållning har lättare att röra sig över gränserna, vilket syns bäst i TV. SVT köpte in ”Curry-curry talkshow” och för ett par år sedan gick ett intervjuprogram som leddes av den påhittade figuren Mustafa. Nu sänder Kanal 5 en programserie där Mi Ridell uppträder som excentrisk japansk TV-reporter och lurar svenskar artister. Jo, japaner har automatiskt ett underhållningsvärde för svenskar, men i den här utbyggda versionen ingår att också driva med svenskar.
Men även när det är Allvar och ämnet är socialpolitik, arbetsmarknad, och utbildning i Sverige kunde det vara intressant att ta in andra perspektiv än det svenska. Det brukar heta när höga direktörslöner avhandlas att de är på en ”europeisk nivå”. Okej. Då kunde man visa den ”europeiska” nivån på missnöjet med höga direktörslöner. Financial Times hade en fin bild på demonstranter vid en engelsk bolagsstämma. Iförda kattmasker protesterade de mot giriga direktörer, Fat Cats, som lapar i sig grädde.
bryt
Men ”tillbaka till Sverige” som det heter i TVs nyhetsprogram … åsså går vi utrikes. Det är mycket viktigt att göra den distinktionen. Var i sändningen finns det block som knyter ihop Sverige med omvärlden? Det finns undantag från det jag beskrivit, inte i nyhetssändningar men i P1s samhällsmagasin ”Brytpunkten”. Där drar redaktionen inte djupt efter andan och spänner sig extra för att vara MÅNG-kulturell. De gör helt enkelt ett program som är intressant att lyssna på, genom att gå inrikes och utrikes, utan att passera ”gå”.
bryt
Folkomröstningen kommer att ge efterräkningar. Av den trista sorten, exakt hur många minuter och vilket spaltutrymme fick ja- respektive nejsidan, och varför har blankröstarsidan fått så liten uppmärksamhet, och vilken sida kommer att kunna klaga över den orättvisa fördelningen?
Man borde intressera sig mer för hur själva bakgrundsbilden ser ut. Den berättar om en värld som är delad i Inrikes och Utrikes. Två storheter som inte verkar ha så många beröringspunkter. En mycket märklig bild av världen.
