Snaran kring ett av våra stoltaste arv dras åt
Det händer att jag skryter. Förvisso handlar det ibland om egna bedrifter (dom är rätt få till antalet), men desto oftare skryter jag om Sverige och förutsättningarna för oss journalister. För visst har vi det väl bra? Reportrar utan gränser rankar Sverige tvåa i världen när det gäller pressfrihet.
I synnerhet brukar jag skryta över vår offentlighetslagstiftning. Den är unik i världen. ”I princip allt är offentligt”, säger jag ibland både högfärdigt och lite slarvigt.
Senast jag gjorde detta var för en grupp journalistkollegor från Zimbabwe och flera länder på Balkan. De häpnade över att e-postmeddelanden till våra ministrar går att begära ut, och att tjänstemän är skyldiga att åsidosätta andra arbetsuppgifter för att se till att medborgarnas begäranden om allmänna handlingar hanteras skyndsamt.
Väl tillbaka i vardagen på redaktionen går jag igenom handlingar från Göteborgs stad och upptäcker ett förslag som jag reagerar på. Stadens tjänstemän vill börja ta betalt av medborgarna för att lämna ut allmänna handlingar – även om de lämnas ut digitalt. Med andra ord vill de göra det dyrare för svenska folket att granska kommunen.
Och det är kanske det lindrigaste försöket till inskränkning av vårt stolta arv av offentlighet i Sverige. Mer eller mindre varje gång som en offentlighetsfråga varit på tapeten de senaste åren så har regeringens utredare, höga chefer på myndigheter och lokalpolitiker velat ställa sig på sekretessens sida.
Ett axplock:
- Allmänhetens dator på tingsrätterna finns inte längre.
- Det är fullt möjligt för både polisen och tingsrätten att hemlighålla vilka personer som sitter anhållna fram tills det är dags för häktning.
- En utredning ville sekretessbelägga offentliganställdas personnummer.
- Journalister som publicerar hemliga uppgifter från t.ex. FN skulle kunna dömas för utlandsspioneri, enligt ett förslag.
- E-postloggar sparas bara i fem veckor på vissa ställen, e-postmeddelanden rensas också med jämna mellanrum, utan särskilda motiveringar.
- Anställningsprocessen vid rekrytering av domare till domstolar föreslogs sekretessbeläggas.
- Kommuner och myndigheter använder den kommande GDPR-lagstiftningen till att spara färre uppgifter och till att gallra uppgifter oftare.
Och så fortsätter det. Sakta men säkert dras snaran åt kring ett av våra stoltaste arv.
Här behöver journalistiken fler motvapen. Även vi journalister behöver driva ett strukturerat lobbyarbete gentemot politiken. Även vi journalister behöver kunna protestera mot inskränkningar av den världskända svenska öppenheten. Tidningsutgivarna, Journalistförbundet och Föreningen Grävande journalister är tre organisationer som försöker att följa dessa frågor och agera. Men även mediehusen själva behöver höja rösten emellanåt. De stålbad som drabbat olika delar av branschen de senaste 20 åren har tvingat chefer att fokusera mer på konverteringsgrad och KPIer – och mindre på förutsättningarna för de anställda journalisterna. Det är dags att försöka fokusera om – bara för en stund – och ta en fajt för offentlighetsprincipen också från chefshåll. Annars kommer vårt allra viktigaste verktyg mot korruption och maktmissbruk att fortsätta urholkas allt mer, tills det enda som återstår är ett alibi.
Eller som en av journalisterna från Balkan uttryckte sig: ”Vi har också lagar om pressfrihet. Men det är vad de innehåller och hur de tillämpas som räknas.”
