Spänd väntan på Lord Levesons dom
Domens dag är nära. Åtminstone för den brittiska pressen. Under november väntas utredningen ledd av Lord Justice Leveson komma med sin rapport och sina förslag.
Blod kommer att flyta. Såväl redaktörer som ägare och enskilda journalister har anledning att vara nervösa.
Men vad händer sedan?
Ska pressen få en ny chans att visa att den klarar att uppträda anständigt – eller kommer tryckfriheten att begränsas på laglig väg?
Nyligen träffades representanter för 35 pressnämnder i Antwerpen. Konferensens mest intressanta tal hölls av professor Robert Pinker, tidigare vid London School of Economics. 1990 var han en av arkitekterna bakom den pressnämnd Storbritannien har i dag, PCC (Press Complaints Commission), motsvarigheten till Pressens Opinionsnämnd.
När avlyssningsskandalen exploderade hamnade PCC i fokus. Den beskylldes för att sakna auktoritet och är i dag under avveckling. Enligt Pinker är det orättvist; PCC har fått bli syndabock.
Avlyssningsskandalen handlar om arbetsmetoder, om yrkesetik. PCC har inte haft i uppdrag att hantera yrkesetik, utan har enbart arbetat med pressetik, det vill säga klagomål mot vad som faktiskt publicerats. Enligt Pinker beror kritikstormen på att PCC 2009 gjorde ett uttalande där man avvisade påståendena om att olaglig avlyssning förekom. Det borde man inte ha gjort. Förutom att man hade fel i sak, så låg frågan utanför PCCs ansvarsområde.
Förra hösten föreslog Leveson tidningsbranschen att den själv borde lägga fram förslag till hur den skulle kunna sopa rent framför egen dörr. På konferensen i Antwerpen presenterade Robert Pinker PCCs och branschens förslag:
- Gamla PCC ska ersättas av ett nytt.
- Nya PCC ska ledas av en styrelse med oberoende ordförande. Arbetet ska bedrivas i två grupper. Den ena ska göra detsamma som gamla PCC gjorde (och vårt PON), det vill säga hantera klagomål på publiceringar från allmänheten. Den andra ska ges resurser och befogenheter att utreda misstankar om oetiska arbetsmetoder. Tidningar som avslöjas ska kunna bötfällas av PCC.
- Varje tidning måste ha en person som ansvarar för dessa frågor och varje år rapporterar om sitt arbete till PCC.
I Storbritannien är varje enskild tidning frivilligt ansluten till det pressetiska systemet. Den tidning som är missnöjd med PCCs arbete kan enkelt gå ur. För att knyta tidningarna hårdare kommer man i framtiden skriva rullande femårskontrakt med stor juridisk kraft.
Förslaget väckte många frågor på konferensen i Antwerpen. Hur ska tidningarna klara källskyddet om PCC får ge sig in på redaktionerna och rota i alla dokument? Och varför ska en pressnämnd ta på sig att utföra polisens arbete, till exempel utreda illegal telefonavlyssning?
Robert Pinkers svar var att det behövs en mer proaktiv pressnämnd, problemen som uppstår får lösas efter hand. Och ser man att brott har begåtts får ärendet lämnas till polisen.
Kanske kan det här förslaget stoppa hårdare lagstiftning på tryckfrihetens område, även om det långt ifrån är självklart.
Men först väntar räfst och rättarting.
