Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Julia Nilsson
Redaktionschef & stf ansvarig utgivare

Spekulera inte i skuldfrågan

En avsevärd mängd osanning, som nu inte kan sägas vara oetisk enligt reglerna, skulle kunna rensas bort med tillägget ”spekulera inte i skuldfrågan under pågående brottsutredning”. Ur publicistisk synvinkel är det alltid ett framsteg om vi kan minska procentandelen osanning i journalistiken.

Dagen för höstens första debatt på Publicistklubben ingrep verkställande direktörsredaktören på vår malligaste morgontidning med en text om mej som inte var avsedd som uppmuntran i det nya jobbet. Under den i och för sig mycket originella rubrikfrågan –”Vill Jan Guillou hålla tyst?” – skildrade verkställande direktörsredaktören hur jag vore tryckfrihetens fiende, ville ”verka för en förändring i grundlagen som innebär att allmänheten berövas rätt till information i viktiga frågor” samt hur jag som PKs ordförande verkade för ett ”regelverk som eliminerar den svenska pressens frihet att balansera relevans och hänsyn”.

Sådant är inte mycket att debattera. Jag utgår från att inte ens den verkställande direktörsredaktörens egna anställda tog honom på allvar. Dessutom är hans tidning ökänd för att inte låta angripna personer försvara sig.

Emellertid döljer sig en intressant och viktig sakfråga under den verkställande direktörsredaktörens strävan efter, förmodar jag, stilistisk elegans.

Annons Annons

Det står som vi alla vet alldeles för mycket osanning i tidningen under pågående brottsutredningar, nämligen sådana brottsutredningar, cirka en halv procent, som intresserar medierna. Osann rapportering är ett allvarligt publicistiskt problem.

Osann rapportering är också ett juridiskt och ett samhälleligt problem, eftersom den kan ses som ett hot mot rättssäkerheten. Klart är att landets jurister, domare som advokater, håller på att tappa tålamodet. Det är förståeligt.

Låt oss nu inte hyckla på den punkten. Ni hann redan börja tänka er den uppräkning av kända fall som jag av utrymmesskäl hoppar över.

Om det juridiska etablissemanget vill driva fram en grundlagsförändring, exempelvis efter engelsk modell där en domstol kan ålägga pressen att temporärt hålla käften, så saknar de varken exempel eller goda samhälleliga argument om rättssäkerhet och demokrati. Sådana diskussioner förs redan.

En sådan lagändring skulle vi publicister högst sannolikt kunna mota i grind genom att på en viss punkt utvidga de etiska reglerna för press, radio och TV som tillämpas av Pressens Opinionsnämnd och i viss mån Granskningsnämnden.

Den nuvarande regeln. § 14, lyder:

”Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger…”

Det är bevisligen en regel utan effekt, det är bara en till intet särskilt förpliktande truism. PO som har bevisbördan kan knappast visa att en viss tidning inte tänkt innan man skrev sådant som i efterhand visade sig osant.

Jag har emellertid ett förslag till förbättring. Vi borde lägga till meningen: ”spekulera inte i skuldfrågan under pågående brottsutredning”.

Det är förvisso lång väg att vandra innan en sådan förbättring kan komma till stånd. Bland annat måste Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen enas om förslaget.

Dock skulle mycket enligt min mening kunna vinnas med en sådan utvidgning av de etiska pressreglerna. En avsevärd mängd osanning, som nu inte kan sägas vara oetisk enligt reglerna, skulle kunna rensas bort. Ur publicistisk synvinkel är det alltid ett framsteg om vi kan minska procentandelen osanning i journalistiken. Medborgarna skall kunna lita på oss. Vår trovärdighet är vårt allra viktigaste kapitel.

Ur rättssäkerhetssynpunkt vore framsteget uppenbart, jag känner mig säker på att vi skulle få juristerna med oss. Även publicister är, om det skall påpekas, för rättssäkerhet.

Om tyngdpunkten i kriminaljournalistiken skjuts framåt från utredningsstadiet till tidpunkten efter åtal förbättas dessutom kvaliteten i kriminaljournalistiken. Någon däremot?

Naturligtvis inte, men mycket gnäll och middagstalarfloskler typ verkställande direktörsredaktörens ser jag framför oss. Exempelvis; hur vet man vad som menas med att spekulera? Svaret är att det brutalt tydligt visar sig i praktiken. Den som hade fel spekulerade. Det lättsinne med vilket somliga idag tar risken beror på att det tillåtet att ha fel.

Mindre osanning i medierna, därmed förbättrad kriminaljournalistik och förbättrad rättssäkerhet är målet.

Det skulle vi alla tjäna på och vår trovärdighet mår bäst av att slippa undan disciplinerande lagstiftning.

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler