Språkbruket speglar

– Man ser så många fel i tidningarna nu för tiden, så det är rent hemskt! Kan du förklara varför journalisterna inte längre kan skriva rätt?

Hundra par ögon riktas, milt anklagande, mot det lilla podiet i församlingssalen. Jag är inbjuden av en pensionärsförening för att tala om det svenska språkets förändring. I mitt föredrag har jag svept över de senaste hundrafemtio årens språkutveckling och försökt lyfta fram övergripande, principiella frågor. Nu är det ändå dags att stå till svars.

Den kvinnliga senioren får stöd från bordsgrannarna. Alla hittar fler fel i tidningen nu för tiden.

bryt

Ändå kastar jag tillbaka frågan. Är det verkligen säkert att felen har blivit så många fler? Eller har pensionärer i alla tider hittat fler fel i tidningarna därför att de har tid att läsa noggrannare?

Jo, det kan nog vara sant, medger de flesta. Men det är inte hela sanningen. De upptäcker nya sorters fel som inte förekom tidigare.

Efter en stunds diskussion visar det sig att ett särskilt fel retar väldigt många väldigt mycket. Det handlar om att ordet själv används i stället för ensam i tal och skrift, till och med i medierna.

Visst har pensionärerna rätt i att uttrycket blivit vanligare. Jag tycker också att frågan är spännande. Åtminstone om man slutar tänka i termer av rätt och fel och i stället funderar över varför människor använder språket som de gör. Det finns nästan alltid en orsak till att språkformer dyker upp och får spridning. Därför vill jag att pensionärerna för en stund ska glömma sin irritation, tänka igenom hur uttrycket används och försöka hitta en förklaring.

bryt

En mormor i sällskapet ger ett färskt exempel:

– Jag talade med mitt barnbarn i telefon häromdagen. Han sa att mamma inte var hemma, så han hade fått äta själv. Ja, du är ju femton, så nog borde du kunna äta själv utan att mamma matar dig, sa jag lite skämtsamt, för att han skulle höra sitt misstag. Men han förstod faktiskt inte vad jag menade!

Den unga och den gamla generationen lägger uppenbarligen olika betydelser i ordet. Mormor är bekymrad och tror att problemet bottnar i att skolan inte sköter sin uppgift. Men räcker det verkligen som förklaring? Varför vill tonåringen så mycket hellre vara själv än ensam? Antagligen därför att ensamheten uppfattas som lite tragisk. Vi kan ha skäl att tycka synd om den som bor ensam eller måste sitta ensam om kvällarna. Däremot går det bra att leva som singel eller att vilja vara för sig själv en stund. Självständiga singlar behöver inget medlidande. Många undviker säkert ordet ensam därför att det har en negativ klang i sammanhang där tvåsamheten är norm. Det alternativa uttrycket ”för sig själv” kan kännas lite omständligt och har efter hand kortats ned. Den som kan själv kan också bo själv och vara stolt över det. Åtminstone vill ingen skämmas över sin ensamhet. Språkbruket speglar värderingarna i samhället.

bryt

Pensionärerna visar efter en stunds resonemang lite mer förståelse inför barnbarnens språkvanor. Men fortfarande ställer de andra krav på journalister, och det med all rätt. Att uttryck sprider sig i vardagens talspråk betyder inte att de genast accepteras i standardspråket. Den som vänder sig till en bred publik i alla åldrar bör alltså ta det lite försiktigt med språkliga nymodigheter. Även pensionärer måste kunna känna att de omfattas av mediernas tilltal. Språkförändringar kräver tid för att etablera sig. Irritationen brukar dö ut i takt med generationerna.

När dagens journaliststudenter blir pensionärer kommer de antagligen att läsa om människor som bor själva utan att ens notera uttryckssättet. Däremot lär de hitta nya uttryck att hetsa upp sig över. Vilka kan vi ännu inte ana.

Eva Mårtensson

eva.martensson@mh.se