SRs Facebook-policy är inga konstigheter
Som journalist kan man inte göra allt. Och sociala medier är inget heligt undantag.
Liksom många andra yrken med någon slags offentlighet, så har journalistyrket vissa begränsningar. Till exempel kan man som journalist i de flesta fall inte vara politiskt engagerad. Och jobbar man med samhällsjournalistik är man sannolikt försiktig med att göra politiska uttalanden även i privata sammanhang, som på fester och på krogen. Till exempel kan en kommunreporter inte stå i baren en lördagskväll och säga att kommunalrådets politik är skräp.
Detta accepterar de flesta journalister. Jag skulle till och med vilja påstå att detta förhållningssätt är en del av en journalistisk livsstil, något som sitter i ryggmärgen.
Men när det gäller sociala medier ska spelreglerna tydligen upphävas. Här ska vi kunna säga precis vad vi vill, till vem vi vill – annars inskränks vår yttrandefrihet.
Men är det en annan sak om kommunreportern skriver att kommunalrådets politik är skräp i sin status på Facebook? Och om redaktionsledningen i en policy slår fast att detta är olämpligt – är det då verkligen ett hot mot reporterns yttrandefrihet?
Sveriges Radio har i dagarna kritiserats hårt för sin nya policy om hur medarbetare ska förhålla sig till sociala medier. Policyn är förvisso klumpigt formulerad – den får det att låta som att SR helst vill att de anställda ska hålla sig borta från sajter som Facebook och Twitter. Men om man väljer att inte dissikera policyn med samma metodik som fan har när han kritiserar bibeln, så innehåller policyn faktiskt inte några större märkligheter.
Policyn säger dels att SRs medarbetare ska vara medvetna om att man publicerar sig även när man skriver på Facebook och Twitter. SRs medarbetare ska inte sätta SRs oberoende i spel genom vad som sägs i sociala medier – lika lite som de ska göra det i andra forum.
Dels säger policyn att medarbetarna inte får avslöja vad som närmast kan beskrivas som affärshemligheter – information om företagets verksamhet och program.
Dessutom ska medarbetarna inte publicera bilder eller personlig information om kollegor utan att de har gett okej.
Är detta verkligen så upprörande?
Det verkar som att sociala medier har blivit något heligt. Något som ska undantas när vi använder vår vanliga journalistiska vett- och etikett – eller som i detta fall, när vi följer vad som står i kollektivavtalen.
Men är denna attityd, och det hårda tonfallet i kritiken, verkligen något som gynnar användandet av sociala medier på våra redaktioner? För det är väl ändå det som de flesta webbkramare strävar efter?
Lisa Bjerre
Läs SRs policy hos mediebloggen Same Same But Different (http://samesamebutdifferent.se/2009/12/04/sveriges-radios-policy-for-sociala-medier/ )
Läs också en del av kritiken mot policyn:
Brit Stakston, PR-konsult ( http://www.jmw.se/2009/12/05/befriad-zon-en-sociala-mediepolicy-att-skammas-for-sveriges-radio/ )
Anders Lundin, PR-konsult ( http://text100sthlm.typepad.com/blog/ )
Annelie Babitz, frilansjournalist och krönikör hos Journalisten http://www.journalisten.se/kronika/21611/srs-raedsla-foer-sociala-medier
