Gå direkt till textinnehållet
Jakob Amnér
studerar journalistik på Södertörns högskola

Starta en studentklubb för oss

Jag är rädd för en samhällsutveckling där journalistikens roll blir allt mindre självklar. Jag och andra journaliststudenter utbildar oss för en arbetsmarknad som i allt högre utsträckning präglas av otrygga anställningar, krav på mångfacetterad (läs: ytlig) kunskap samt där hat och hot blivit en del av vardagen. Nu, kanske mer än någonsin, krävs ett starkt fackförbund som är relevant för oss studenter. 

När en föreläsare frågade ”hur många av er är medlemmar i Journalistförbundet” var vi fyra-fem personer som räckte upp handen. Det var under tredje veckan på journalistprogrammet som frågan ställdes och av de omkring 75 studenter som satt i salen var vi bara en handfull som självmant letat upp och blivit medlemmar i journalisternas fackförbund.

Några dagar senare hade vi besök från just Journalistförbundet. Det är en extraföreläsning om facket och vad det är för arbetsmarknad vi kommer att möta efter examen. Med tanke på den tekniska utvecklingens omställning av yrket och rapporter om hat, hot och otrygghet på arbetsmarknaden kan det antas att föreläsningen var väldigt attraktiv. Men det var ett av undervisningstillfällena med lägst antal deltagare under hela första terminen. Delvis beror det nog på stress över utbildningens höga tempo och att pluggtid inför olika examinationer lockar mer. Jag tror även att en orsak är okunskap om fackförbundens roll och en tanke om att arbetsmarknadskunskap är mer aktuellt närmare examen.

Samtidigt är det allmänt känt att fackförbunden generellt har problem att rekrytera, inte minst unga. Jag tror att facken bland många studenter ses som irrelevanta, dyra och ineffektiva eller är förknippade med olika skandaler. Med tanke på det bristande engagemanget för föreläsningen verkar utmaningar finnas även för Journalistförbundet.

Annons Annons

Jag vill att fler studenter ska bli medlemmar i facket, inte minst efter att ha lyssnat på Journalistförbundets föreläsning. Vi ska ut på en arbetsmarknad som förändras i hög hastighet. Många jobb försvinner, nya tillkommer och flera yrkeskategorier kombineras eller formas om. När digitala trender och nya former för journalistik kombineras med en lägre facklig anslutningsgrad är jag rädd att partsmodellen, och därmed anställningstryggheten för journalister, försvagas.

Vi har redan sett exempel på hur det kan komma att se ut. I somras kunde vi läsa i Journalisten om Metros ägare Christen Ager-Hanssen som berättade att han inte tror på kollektivavtal i små företag. Han sa då att det finns ett behov av snabba förändringar, att kollektivavtal är omodernt och fungerar dåligt i ett entreprenörsdrivet företag. Det är ett tydligt exempel på en arbetsmarknad som jag inte vill ha. Teknisk utveckling och entreprenörskap ska inte ske på bekostnad av journalisters trygghet, välmående och förutsättningar att skapa kvalitativ journalistik.

Jag vill ha en arbetsmarknad med trygga anställningsformer och välmående medarbetare. För att det ska vara möjligt krävs ett starkt fackförbund som engagerar brett. Jag är därför bekymrad över att Journalistförbundet saknar en studentklubb i dag. Jag tror att det är i möjligheten att påverka som engagemanget väcks till liv och att det upprätthålls genom fortsatt riktig delaktighet. Med en studentklubb skulle det kunna uppnås, samtidigt som fler inser värdet av fackligt medlemskap.

Min förhoppning är att Journalistförbundet, i dialog med oss studenter, hittar former för att engagera fler. Det är tillsammans som vi ska ta vara på den tekniska utvecklingen, förstärka den kvalitativa journalistiken och säkerställa att journalister har en trygg arbetsmarknad.

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler