Stora bokstäver, små partier
SPRÅK: Jag hoppas ingen missade det. Att tidningarna i januari, med stöd av Språkrådet och TT, ändrat praxis för hur man skriver politiska partinamn: med versal förstabokstav.
Nu heter det Moderaterna, inte moderaterna.
Bakom sådana subtila ändringar finns ofta intressanta skeenden.
Så varför detta byte?
Språkrådet motiverar sin rekommendation så här:
"Bruket med liten bokstav på partibenämningar är ett arv från den tid då de var synonyma med eller uppfattades som allmänna ideologiska beteckningar. /…/ I dag fungerar partibenämningarna som namn."
Bakom denna svalt formella anpassning, som redan även syns i att partibeteckningen inom parentes (S), (M), (V), nu blivit versala i TV-nyheterna, finns en större samhällsförändring, en förskjutning.
Under min gymnasietid, tidigt 80-tal, hängde 70-talets ideologiska renässans/korståg (välj ord efter sympatier) ännu tungt över Sverige. Att välja parti var att välja livssyn, ofta även livsstil. Vänstern formulerade vad som var "det goda", och bortsett från gamla nationalister och rojalister var högern huvudsakligen på defensiven i samtalet om samhällsutvecklingens mål. Moderata Samlingpartiets retorik gick ut på att beklaga sossestatens överhöghet och förfall. Inom borgerligheten talade man till och med ibland motvilligt men välvilligt om både Mao och Castro. Man förordade borgerlig politik för att den var mer realistisk. Konservatismen som idé var död. Så småningom mejslades även en postkonservativ ideologi ut, och borgerligheten förenades i liberalismen. Men borgerliga sympatier innebar till stor del ett val om att stå utanför – att ta avstånd från det stora progressiva vänsterprojektet. Partival handlade om en grundläggande människosyn och en identitet. Till och med klädstilarna var tydligt politiserade, och pojk- flickvänner kunde väljas bort på grund av fel partisympatier.
Efter att kommunismen havererat 1989 och på ett lite oväntat sätt även ryckt undan en stor del av socialdemokratins ideologiska fundament – höll valet av parti på att förändras från ideologi och identitet till ett långt mer trivialt och trolöst val av "aktuell politik". De klassiska ideologiska striderna är inte längre lika centrala (vilket dock inte betyder att klasskonflikter gått ur tiden).
Partierna uppfattas inte längre som ideologier – snarare som specerier.
De är något man väljer mellan, utifrån ens värderingar, intressen och pragmatiska bedömningar. Ett parti är inte längre företrädare för en stor ideologi, filosofi eller religion som socialism, existentialism, kristendom – storheter som genom sin allmängiltighet skrivs med små bokstäver. Partierna är produkter, sammanslutningar eller grupper med namn, och skrivs därför med stor bokstav. Riksdagsvalen handlar mer om att välja partier med samma metodik som man sträcker sig efter legympaketen i frysboxen på Gröna Konsum.
Partiernas storhet ligger numera bara i deras första bokstäver.
Under de röda fanorna och blå frihetsbanéren på torgen är det däremot glest.
PF
PS: En del journalister ogillar ändringen. Ibland utan andra motiv än att man uppfattar det som är nytt och ser ovant ut som fult. I andra fall är motiven funktionella, som att versaler stoppar upp läsningen. Om det argumentet stämde borde tyskar läsa mycket långsammare än svenskar. Alla substantiv har stor bokstav i tysk skrift. Fler argument? Skicka in och kommentera. Jag lovar att smula sönder dem en och en. Vällustigt.
