SVTs nyheter är på komisk lågstadienivå

Älskare av avancerad svensk humor-TV är bestörta. Sveriges Television har kraftigt kapat budgeten för sina två roligaste program och inte bara protestsugna kulturjournalister utan även riksdagspolitiker har skrivit indignerade debattinlägg.

Jag instämmer inte i kritiken. Dessa unika humorproduktioner, som sänds sju kvällar i veckan i två kanaler, blir de facto desto skojigare ju mindre budget de får. Det är ju själva den institutionaliserade billigheten som gör Rapport och Aktuellt till fabulösa flabbfester.

Efter att ha sett Rapports buskis-referat av Scotland Yards terrorist-tillslag fattar jag inte att Parlamentet vann Folktoppen. Minns ni? Medan den innantill­läsande reportern långsamt drog ut på nyhetsbyråjoxet om hur terrorister gripits i ett bostadsområde tvingade Rapport tittarna att först stirra på fasader och landningsbanor på ett stillastående Heathrow, därefter åse två sävliga polisgubbar med en svansviftande schäfer småpromenera över en gångbro och öppna en glasdörr. Därefter hade man fått fatt i den obligatoriska, komplett okända Svenska Frilansjournalisten, som på dramatiskt imbecill stockholmska drog storyn om hur de strandsatta resenärerna hade satt sig ner på golvet för att dricka vatten, läsa och äta yoghurt. ”Några har även lagt sig ner för att sova.”

Sketchshowen avslutades med en Londonkorre med adelsnamn som pratade i fem minuter om att ”ingen förstod någonting när flygen slutade gå, men den allmänna uppfattningen just nu är att flygen nog börjar gå igen under morgondagen”.

Den stora humorn ligger i hur omedvetna nyhetsredaktionerna är om vilken total skräp-TV de producerar. Ta bara dessa bedårande debila genrebilder – om någon vettvilling försökt norpa ett barn från en förskola får vi se en tom gunga, en stängd grind, en öde dagisfasad. Om något hänt på ett sjukhus, eller om man läser upp någon forskningsrapport om någon sjukdom, får vi se lite sjuksyrror som kör patientsängar eller viker tvätt, korsklippt med vy över sjukhusets huvudentré. Ibland busar man till det med en ambulans som räligt rullar ut ur garaget. (”Fick ni ambulansbilden?” ”Jäpp, vi gav oss inte! Vi hängde utanför i säkert tio minuter för att få den.” ”Nice! En ambulans som rullar riktigt tråkigt sakta, va? Inget blåljus?” ”Nejförfan, det är otroligt odramatiskt. Vi är helnöjda.” ”Bra jobbat. Då är inslaget om vårdgarantin klart.” ”Va? Handlade det inte om lungsjukdomen KOL?”)

Allt är så underbart barnsligt förutsägbart. Inslag om trafikdöden? Fixa bilder på bilar som kör omkring! Fågelinfluensa? Fånga måsar med skakig handkamera! Ny gymnasieplan? Visa en skolkorridor med hösäckigt vandrande ungdomar!

Ändå rankas de pajsare som jobbar med TV-nyheter som någon sorts top-of-the-line-journalister. Ändå proteststormar Sam Nilsson och kulturkrönikörer. De vill se bilar som kör omkring, en tom gunga, fiskmåsar.

Bena ut Rapport och Aktuellt och du hittar lite fett, lite senor – men ingen hjärna, inga muskler. Jag föreställer mig redaktionerna sittande runt ett stort mysigt bord med saxar och glanspapper. De nyhetspysslar. Sedan får klassens lucia stega fram och rabbla dagens händelser som en lågstadieelev rabblar tvåans multiplikationstabell.

Traditionella nyhetssändningar har åldrats hårt i internationell television de senaste åren. I USA talar man om CNNs kris och i England skäms man djupt över BBC World. Men samtidigt satsar BBC mer än någonsin på dokumentärproduktion – SVT lägger ner Dokument utifrån.

Dra hellre alla 30 miljoner från Rapport och Aktuellt.

Kjell Häglund

redaktionschef, Recidence
redaktör, Weird Science