”Synen på antisemitism har blivit polariserad”
Krönika Konflikten Israel-Palestina är en av världens svåraste konflikter. Det är också en av världens mest medialt bevakade. Detta innebär inte att någon är nöjd.
Utvecklingen sedan den 7 oktober 2023, med Hamas massaker på civila israeler och det efterföljande kriget i Gaza, med katastrofala konsekvenser för civila palestinier, har polariserat och förgiftat medieklimatet.
Från olika håll kritiseras svenska medier för att svika sitt uppdrag – att ge en rättvisande bild av konflikten. Just i Journalisten kritiserades medierna nyligen i ett upprop från 70 undertecknare, varav många kända författare. De ansåg att den svenska rapporteringen inte var opartisk och att det palestinska perspektivet undertrycktes. Andra kritiker anser tvärtom, med samma frenesi, att etablerade medier genom ordval och vinklar gynnar Hamas perspektiv.
Hela diskussionen är en slående illustration av det som kallas ”fientliga medier-fenomenet”. Ett starkt engagemang tenderar att färga upplevelsen av medieinnehåll. Om man tycker att innehållet missgynnar den egna sidan så anser man med automatik att det gynnar motståndarna.
Även själva synen på antisemitism präglas av ökad polarisering. Som ordförande i Svenska Kommittén mot Antisemitism (SKMA) sedan i maj 2023, har jag kunnat följa utvecklingen nära. Kommittén har funnits sedan 1983, och dess uppgift är att motverka antisemitism i Sverige.
Det är välbekant att antisemitismen ökar när konflikter som rör Israel tilltar. Efter den 7 oktober har det skett en stor ökning av rapporterade fall, med vandalism, hot och trakasserier, inte minst på sociala medier. Detta är noga dokumenterat.
Vi kan också konstatera att själva ämnet antisemitism blivit ett slagträ i den inrikespolitiska debatten, vilket villigt speglas av medierna, både på ledarsidor och nyhetsplats. Det finns en laddning i konflikten som passar den mediala logiken. Från höger anser man ofta att antisemitiska föreställningar frodas uteslutande till vänster och bland grupper med bakgrund i Mellanöstern och bland islamister. Vänstern pekar i sin tur på antisemitism i högerradikala kretsar.
Under sommaren och hösten skakades Vänsterpartiet av antisemitiska uttalanden från olika företrädare. Att detta faktum utnyttjades politiskt av partiets motståndare är begripligt. Men vid en partiledardebatt i SVT i september menade KDs Ebba Busch med adress till Vänsterpartiet att de borde ta hjälp av Jimmie Åkesson, eftersom SD föredömligt hade hållit rent mot antisemitism i de egna leden. Ett anmärkningsvärt påstående, som SKMA kommenterade på sin blogg. En rad ledande Sverigedemokrater har förvisso torgfört antisemitiska uppfattningar, men sitter tryggt kvar på sina poster. Detta är kända fakta, men Jimmie Åkesson utnämnde i SVT-debatten SKMAs kritik till en ”partsinlaga”.
SD-ledningen skrev sedan ett öppet brev till SKMA i Aftonbladet, och kallade kritiken ”ett angrepp som rimmade illa med kommitténs status som ’religiöst och politiskt obunden’”. I min kommentar uttryckte jag förvåning, SKMA är ingen politisk aktör. Vi uppmärksammar antisemitism där den förekommer, oavsett var.
Den mediala reaktionen på SDs öppna brev till SKMA var intressant. Den visade tydligt hur medielogiken spelar polariseringen i händerna. Många tunga redaktioner hörde av sig, bland andra Aktuellt och Ekot. Alla ville ha en duell i studion mellan SD och SKMA. Jag tackade nej, därför att SKMA och Sverigedemokraterna inte kan ses som jämbördiga parter i en debatt, och att antisemitismen i sig heller inte kan debatteras som vilken fråga som helst.
Aktuellt accepterade svaret, men inte Ekot. Sveriges Radios Ekoredaktion bjöd in SDs Björn Söder att helt oemotsagd föra fram sin sak, ännu en gång. Som SKMAs ordförande kan jag inte kräva att Ekot ska gå SKMAs ärenden, men jag ser faktiskt inte heller varför Ekot ska springa ärenden åt Sverigedemokraterna. Jag tror knappast att det ligger i Ekots värdegrund att debattera antisemitism som om det vore vilken fråga som helst. Är du för eller emot?
