Tidningschefer håller inte måttet
Alla på Mullsjö Allehanda är fast övertygade om att det inte finns någon som kan lära dem något om hur man gör en bättre Mullsjö Allehanda.
På bilmässan i Detroit visade Cadillac nyss upp en av de sexigaste bilar jag sett. The Sixteen. En lång slank svart skapelse med en 1 000 hästars V-16-motor.
Frånsett att det nog behövs ett par befrielser av Irak för att man ska få ihop bensin till den så är det
kanske inte ens aktuellt. Det är långt ifrån säkert att The Sixteen kommer att gå i produktion. Det viktigaste syftet med The Sixteen är bara att se sexig ut. Och skänka lite glamour till ett bilmärke som allt för länge utmärkt sig med menlösa och utslätade modeller. Och att testa nya djärva idéer. Och att känna sig för vad marknaden kan tänka sig acceptera. Och att visa hur man tror att en bil skulle kunna se ut om typ fem år.
En modern bilmässa är full av sådana här konceptbilar. Förutom Cadillacen bjöd Detroit 2003 på en mängd mer eller mindre underliga stadsjeepar och sportvagnar och allt från en nygammal surfarbil med äkta träsidor till en motorcykel med V-10a. Så här skulle framtidens bil kunna se ut, säger de. Vad tycker ni om dem, frågar de.
Så här jobbar de flesta branscher. Men inte vi.
bryt
Ingen frågar hur framtidens tidning skulle kunna se ut. Och viktigast av allt, ingen frågar oss läsare vilka tidningar vi skulle vilja ha framöver.
Jag har alltid tyckt att detta är jävligt märkligt. En produktchef i vilken annan bransch som helst förväntas ha råkoll på den egna marknaden i varje fall fem år framåt. Det är detta som kallas strategi, och klarar man inte av det ska man ta hjälp av konsulter för man måste helt enkelt ha den på plats. På en typisk tidning tänker man sällan längre än de närmaste numren, man hoppas kunna behålla sina läsare och annonsörer och om det dyker upp något hot får man väl sätta sig ned och se vad man kan göra för att bemöta det. Och viktigast av allt: alla på Mullsjö Allehanda är fast övertygade om att det inte finns någon som kan lära dem något om hur man gör en bättre Mullsjö Allehanda. De behöver inte, för saker och ting kommer nog att ordna sig ändå.
När jag jobbade på Expressen på 80-talet var det uppenbart att vi var på väg mot problem. Tidningen hade byggt sin fantastiska storhetstid på att vara ett komplementärmedium till TV. Det var Hyland, tittarstorm, klagomur, rätt låt vann och Alla helgens program i Extra bilaga som gjorde Expressen störst. Vi hatade statstelevisionen men levde på den och när TV avreglerades och TV-mediet splittrades upp och det inte längre var så att alla svenskar hade tittat på samma program, då tappade också Expressen sitt fotfäste i tillvaron. Detta borde dock ha gått att förutse. Det krävdes inget Nobelpristagarintellekt. En produktchef på Procter & Gamble, Microsoft, McDonalds eller Sony hade aldrig gjort en sådan miss.
bryt
Jag började tänka på det här för ett par veckor sedan när jag stod och pratade medier för ett par
hundra telekom-människor. De var nyfikna på hur vi gör, hur vi tar fram nyheter, hur vi jobbar snabbt, hur vi organiserar jobbet, vem som ansvarar för vad och viktigaste av allt, vad kan de, som jobbat med telefoni och teletjänster, lära av oss. Och så bad de lite om ursäkt för sig själva, bland annat för att det inte var mer än ett par hundra av dem där. Och då slog det mig att om det varit tvärtom, om det varit tidningsmakare som bjudits in för att lära sig något av telebranschen, då skulle jag ha varit glatt överraskad om det varit TVÅ tidningsmakare i lokalen.
bryt
Det brukar heta att journalister är världens mest konservativa yrkesmänniskor.
Jag ska inte säga att det är så, för det är inte fotfolk jag pratar om här. Det är chefer. Och problemet är ett chefsproblem. Och den trista sanningen är att när en en gång lönsam tidning plötsligt får problem så kan konjunkturen givetvis spela en roll, men oftast är den viktigaste enskilda orsaken ledningen. En ledning som inte klarat av att organisera vårt monteringsband på det bästa sättet, som inte kunnat avgöra vad som ska automatiseras, vad som ska outsourcas och var ett kompetent tidningsmakande kan addera största möjliga värde för kunden. Helt enkelt en ledning som inte skulle hållit måttet i de flesta andra branscher.
