Tillbaka till medeltiden
Det blir ett plågsamt medieår 2010. Tyvärr måste jag redan nu meddela att det blir så.Och då tänker jag inte på riksdagsvalet, även om pressen på ett sätt som aldrig sett tidigare kommer fyllas av spelteorier och nyhetsanalyser som är på gränsen till att vara rena spekulationstexter.
Jag tänker inte ens på vinter-OS eller någon annan av alla sporthändelser som får oss att glömma bort att vara kritiskt tänkande varelser och dras med i nationell yra.
Jag tänker på det stora BRÖLLOPET. Vigseln mellan kronprinsessan och Daniel.
Vi kommer ägna hela första halvåret åt att frossa i klänningar, kungliga tal, förberedelser och spekulationer om längden på kronprinsessans släp.
I sin omtalade skrift Därför är jag republikan beskriver Vilhelm Moberg hur de allra flesta av oss förminskar vårt eget människovärde när vi närmar oss kungligheterna. Vi får ett servilt leende på läpparna, huvudet sänks en decimeter, ryggen kröks något.
Få kan vara sig själva inför en monark eller en tronföljare.
Precis så beter vi oss även som journalister när vi närmar oss hovet. Servilt leende. Med lätt krökta ryggar. Det ligger i själva den mänskliga relation som är inbyggd i monarkin. Vissa är helt enkelt per definition lite mer värda än andra.
Inga verkligt kritiska frågor ställs därför. Ingen granskande journalistik.
Det är lite som på senmedeltiden. Hovet är av guds nåde och höjt över alla sådana futiliteter.
Det enda kritiskt granskande som gjorts hittills i ärendet är priset för bröllopet och frågan om skattebetalarna ska stå för kalaset i juni nästa år. Men det är inte ens en fråga. Självklart ska skattebetalarna betala. Vi lever ju i en monarki. Kronprinsessans bröllop är därmed per definition en statsangelägenhet och sådant ska rimligen betalas via skattsedeln.
Men vem ställer de jobbiga frågorna om monarkins väsen? Vem granskar ekonomi, beslut och administration i hovet på samma sätt som andra makthavare granskas?
Som av en händelse kommer Därför är jag republikan ut i nyutgåva under våren.
Vi får helt enkelt nöja oss med den gamle Moberg i väntan på en ny.
Jesper Bengtsson
