Twittrande i fullmäktige
Det senaste kommunfullmäktigemötet i Kristianstad var hårt bevakat på Twitter. Men det är få som läser. Och vem ska orka twittra?
"Regionala utvecklingsprogrammet skickas på återremiss. Diskussion uppstår om varför. Jerker Swanstein försöker medla". Och "Vi bantar inte, vi effektiviserar, säger Jerker Swanstein (M). Spridda skratt i salen".
Så lät det när Sydsvenskanreportern Martina Glimberg direktrapporterade från regionfullmäktige i Kristianstad (http://twitter.com/martinaglimberg) i onsdags. Via Twitter. Resultatet blev en kul och intressant läsning.
– Jag vill testa att rapportera mer direkt, att ge ögonblicksbilder. Analyserna kommer lite senare i tidningen och på webben, men detta sätt ger besökarna en känsla av att vara med, förklarade reportern initiativet i en artikel på Sydsvenskan.se.
I papperstidningen samma dag berättade Sydsvenskan att även politikern Heidi Laine Lundgren (S) (http://twitter.com/HeidiLaine) skulle twittra från fullmäktige. Hennes motivation var bland annat att nå ut till nya grupper, som kanske annars inte hade intresserat sig.
Dessutom twittrade även Region Skåne, (http://twitter.com/regionskane) om än i torrare och mer intetsägande form.
Twittrandet från fullmäktige är ett spännande experiment. Det som skiljer Twitter från att skriva snabba, löpande rapporter direkt på en artikelsida på webben – något som ju gjorts från rättegångar och fotbollsmatcher i flera år – är att läsarna kan ge feedback direkt.
Men här brister det i dag. Svenska läsare använder faktiskt inte Twitter. Martina Glimberg har i skrivande stund endast 80 efterföljare på Twitter. Hon fick inte mycket feedback under sin rapportering på Twitter. Det kom bara in en handfull kommentarer, och de kom från politiker och kollegor.
Twitters svenska medlemmar tycks idag bestå till 50 procent av PR-konsulter. Övriga är journalister, politiker och informatörer på olika företag. "Vanliga människor" använder istället Facebook för att skriva liknande statusuppdateringar.
Men även om få läser Twitter i dag lär fler följa denna typ av sajter imorgon. Och då blir det nog twittra av för fler journalister än Martina Glimberg.
Det finns anledning att fråga sig ifall vi kommer att orka. Jag ser framför mig morgonmötets utlägg år 2015:
"Lisa, du tar fullmäktige. Jag vill att du twittrar från hela mötet. Sen skickar du en kortis till webben. När du är tillbaka vill jag ha en fördjupande text till pappret. Knäpp några bilder när du ändå är där. Och hur är det, visst kan du både filma och videoredigera?".
Men än så länge är det bara ett spännande experiment.
