Undergrävande journalistik
Den grävande TV-journalistiken håller på att undergräva sitt förtroende. Mediemagasinet gav nyligen tre pinsamt klara exempel på hur Uppdrag granskning dragit material både nästintill och över gränsen till ren fejk.
Den grävande TV-journalistiken håller på att undergräva sitt förtroende. Mediemagasinet gav nyligen tre pinsamt klara exempel på hur Uppdrag granskning dragit material både nästintill och över gränsen till ren fejk. Redaktionsledningen tog kritiken på stort allvar, det framgick av att man snabbt lanserade den sensationellt nya och i fortsättningen vägledande principen att kolla fakta.
Det finns som jag ser det två avarter. Den ena skulle vi kunna kalla den heroiska varianten och den andra den feministiskt korrekta varianten.
Den heroiske grävande reportern känner vi alla igen. Det är han som bankar på någons dörr vid midnatt och sensationellt nog inte blir insläppt för intervju. Och när han väl får sin intervju vid lämpligare tidpunkt kör han skiten ur socialsekreteraren eller vad det kan vara med ett 90-minutersband där minst tre minuter kommer att framställa henne som förvirrad, osäker och opålitlig. Eller också hittar han en felaktig uppgift i en utsaga som förvandlas till ”direkta lögner” och så blir saken förflyttad från ursprungsärendet till att landstingsdirektören ljugit för den heroiske reportern.
Jag tror inte att det här gangstrandet i längden kan få sympatierna att stanna på den heroiske reporterns sida. Och om sympatierna byter sida är det förödande för den eftersträvande heroismen – och givetvis för seriös journalistik i största allmänhet.
bryt
Den politiskt aktivistiska, vanligtvis feministvinklade, undergrävande journalistiken är mer intrikat. Den förutsätter givna fördomar som skall strykas medhårs i vår gemensamma indignation. Som exempelvis det Dokument inifrån där dold kamera och alla tricken skulle visa hur några rektorer på muslimska privatskolor var anhängare av kvinnlig omskärelse (könsstympning). Avslöjande utlovades. Intervjun gjordes med dold kamera. Skicklig redigering måste till för att dölja att ingen av de utpekade sade det som utlovats i reportaget.
För den typen av undergrävande journalistik är motiven sannolikt mycket mer ideologiska än för den privatheroiska varianten. Reportern kämpar för en god sak och är feminist. Ondskan är blattarnas kultur och den som inte erkänner att deras kultur är ett hot mot dem själva och oss alla är politisk fiende och står på det ondas sida och kan skällas för kulturrelativist.
bryt
Aktivisterna överdriver faran för de kulturellt förföljda flickorna för utvalda undersökande reportrar och gör sensationella uttalanden (som understryker vikten av ytterligare ekonomiska anslag till aktivisterna), politiker hänger på, vad ska de annars göra och det blir raksträcka för undergrävande reporter.
Som reportaget i Dokument inifrån häromåret (dold kamera, spänningsmusik och hela köret) som hävdade att 5 000 somaliska flickor i Sverige antingen hade könsstympats i hemlighet, i Sverige eller, med ett ord uppfunnet av reportern, genom ”sommarlovsstympning”. Den i hemlighet pågående masstortyren förklarades med att bland annat somalier har sådan ”kultur” som de således inte kan frigöra sig från när de kommer till Sverige. Den somaliska befolkningen har ingen möjlighet att värja sig och avslöjaren står på de godas sida. Och då blir det ett litet problem att avslöjandet om de 5 000 stympade eller nästan stympade flickorna inte är sant. För hittills finns nämligen inte ett enda bevisat fall i Sverige.
Nästa variant i kultursvängen bör då logiskt bli ”tusentals” kurdiska flickor som riskerar att mördas. Aktivister med statsbidrag finns. Progressiva avslöjande reportrar finns. Till och med Mona Sahlin jagas nu med blåslampa av feministiska aktivister för att vara för mjuk mot hedersrelaterat våld och för att inte erkänna att det ingår i blattarnas kultur. Och eftersom vi bevisligen haft tre sådana mord under en tioårsperiod då ungefär 300 svenska kvinnor mördades av icke kulturrelaterat brännvinsvåld i hemmet, så finns det också anslag på 100 miljoner för skyddande av kurdiska flickor och särskilda flyktstugor för dem.
bryt
Det förvånar mig att vi ännu inte fått se reportaget med dolda kameror och spänningsmusik: ”Tusentals kurdiska flickor” riskerar att mördas av sina pappor, ty det ”ingår i deras kultur”. På Publicistklubben träffade jag en radioreporter som på allvar påstod sig ha intervjuat ”tusentals” sådana unga skolflickor. En av aktivistadvokaterna säger sig också känna till ”tusentals” fall. Detta undergrävande reportage ligger i pipeline någonstans, var så säker.
Värst är den heroiska varianten av undergrävande, eftersom den skadar tilltron till seriös journalistik. Mest osympatisk tycker jag nog att den underförstått rasistiska och feministiskt hycklande varianten är eftersom den göder nynazismen.
