Unna din hjärna något nytt till våren
Var lite vild och dekorera insidan av din skalle med nya frasande och fulsnygga tankar.
I tidskriftssammanhang brukar alltid någon entusiastiskt utbrista: ”Åh, det finns så många tidskrifter i Sverige. Det är helt otroligt.”
Jepp, många tidskrifter finns det. Och nya kommer det hela tiden. Det gäller bara att hitta en ny nisch på annonsmarkanden och sedan totar man ihop en tidning som passar annonsörerna, och så annonsörernas målgrupp förstås. Glöm 80-talets yuppieera. Glöm 90-talets kris, arbetslöshet och räntesorgsna familjer. Glöm sekelskiftets en-annan-värld-är-möjlig. Nu är hela svenska folket besatt av konsumtion, med storstadsmedelklassen som ett designat och smakfullt avantgarde.
bryt
Jag inbillar mig att magasinen förr hade annonser. Nu har annonserna ett tillhörande magasin. Varje trend matchas blixtsnabbt med en tidning.
Intresserar sig männen för kläder och (sitt eget) utseende – snapp, ett magasin. Boa-in-dig-tills-du-kvävs-trenden har en uppsjö med glossiga magasin. Har du skaffat bebis? Häpp, redan på mödravårdscentralen får du ditt eget exemplar av en föräldratidning. Gillar du hund, segling, prinsessor, bantning, badrum? Ta det lugnt. Det finns alltid en tidning beredd att tillfredställa din längtan i närmaste mataffär. Som biblar står de i rader, och evangeliet är i stort sett samma lovsång till shoppingens himmelska befrielse. Visst det är underhållande, ibland välproducerat och det säljer.
Om du däremot längtar efter – ja… något mer – blir det svårare. Förutom att det bevisar att du måste vara en pretentiös jävel, så får du vackert ta och släpa dig till någon specialtidningsaffär, om det nu finns en sådan där du bor.
Men inte ens där går det att få ett grepp om vad det egentligen finns för kulturtidskrifter i det här landet. De flesta säljs inte i affärerna. Inte för att de inte vill säljas där utan för att de inte får säljas där. Blir du sugen på en tidning om Latinamerika eller Sydasien eller rentav fototidningen Motiv får du antagligen leta dig fram ända till det alternativa distributionsnätet Nätverkstan. Och det är det ju få som gör.
bryt
Så hamnar kulturtidskrifterna och medlemstidningarna i det eviga moment 22.
De säljer inte för ingen känner till dem och ingen känner till dem för de går inte att köpa någonstans. Nu kanske vän av ordning (som brukar vara den bestående ordningen) ropar: Hallå! Det kanske är för att ingen vill köpa dem som det är som det är. Och visst kan det vara så, men det vet vi ju inte riktigt, eftersom de som sagt är svåra att köpa och sällan har ekonomi att marknadsföra sig.
Helt säkert är däremot att de kan ge någonting utöver delaktighet i konsumtionssamhället. Ibland antar de formen av långa essäer, ibland fult layoutade, ibland insatta nyheter från världen långt borta, ibland handlar det om nördigt välarbetade kulturartiklar eller ny litteratur, ibland socialjournalistik, men nästan alltid är det mainstream-mediernas svarta hål och blinda fläckar som tar form i kulturtidskrifterna. Där berättas sådant som sedan plockas upp eller rentav snos rakt av och utan cred av de större medierna. Den som räds allt som inte verkar väletablerat, kan satsa på en veckotidning av nyhetssnitt, som den nya Fokus eller mycket gamla Arbetaren.
bryt
Ja, varför inte unna dig något nytt i hjärnan till våren? Låt de små grå gympa sig fasta. Var lite vild och dekorera insidan av din skalle med nya frasande och fulsnygga tankar. Kanske blir både din konversation och ditt tankeliv sexigare på köpet.
